För mig som frilans och egenföretagare är det helt avgörande att nätverka. Företagare behöver ett nätverk mer än personer med fast anställning för att få nya kunder och idéer. I nätverket hittar man inspiration, kunder, kunskap, kompetens och nya fräscha
idéer.
Jag hörde någon säga: "nätverk är som ett kärleksförhållande — det behöver underhållas". Men det är ju det som inte sker i många nätverk. Ibland upplever jag att många nätverk är döda, det finns ingen energi och engagemang i dem längre. Ändå fortsätter deltagarna att träffas. Det är då jag kallar sammanslutningen för en intresseförening och inte ett forum där olika uppfattningar och perspektiv möts för att dynamiskt driva en fråga framåt.
När man bildar ett nätverk måste man ha ett klart syfte och mål, det kan vara så enkelt som om att knyta värdefulla kontakter eller att lösa ett problem. Man väljer de personer som tror att de kan uppnå det avsatta syftet. De ska vara bra på att samarbeta, vara engagerade, intresserade och beredda att ge och ta.
Men ofta stannar nätverket vid att enbart deltagarna utvecklas personligen, de återför sällan de nya kunskaperna de fått till sin organisation eller till sitt företag. Ofta har de heller inte mandat för att genomföra förändringar i sin verksamhet, trots att målet och meningen med nätverk är att organisationens intresse bör prioriteras och icke de enskilda deltagarnas.
I många fall bör man låta nätverket dö. Det finns ingen som säger att man skall hålla liv i nätverk som inte längre har en tydlig uppgift och inte uppfyller sitt syfte. Det är därför väsentligt att det finns någon i nätverket som ofta ifrågasätter nätverkets arbetssätt och syfte, trots att dessa personer ofta uppfattas som besvärliga glädjedödare!
Vid flera tillfällen har jag vittnat om att olika organisationer, vilka representeras av en anställd i ett specifikt nätverk, inte tar nätverket på allvar. Det är bara så himla politiskt korrekt att ha en representant i just det nätverket för att kunna skylta med namnet, kanske för att kunna stilla något dåligt samvete!
Det gäller speciellt när nätverket handlar om feminism, att främja integration, mångfald, underlätta för kvinnor att kliva in i styrelserummen. Att delta i ett nätverk kräver också en viss kunskap om konsten att nätverka och sist men inte minst en frisk nypa av social kompetens för att kunna ha den maximala nyttan av nätverket och dess deltagare. Jag har ännu inte förstått varför de som känner varandra sedan tidigare umgås och samtalar enbart med varandra när nätverksträffarna är på gång eller varför just kvinnorna alltid går och sätter sig tillsammans och inte vill beblanda sig med männen (snacka om segregation!).
En entreprenör skapar chanser och tar alla möjliga tillfällen i akt att etablera kontakter och utveckla både sig själv och sin verksamhet. Han eller hon har inte råd med att spilla värdefulla tillfällen för att enbart umgås socialt med folk och ha roligt, det kan han/hon göra utanför det organiserade och professionella nätverket.
Jag minns en gång när jag ganska ointresserat deltog i en nätverksträff där jag under lång tid bannade mig själv över varför jag som var både krasslig och trött inte i stället stannat hemma och vilat och varför jag ens befann mig bland folk som inte hade ett dugg med min bransch att göra! Men ändå satte jag i gång och "nätverkade". Den kontakt som jag knöt den kvällen visade sig vara en av de mest roligaste i min yrkeskarriär. Den kvällen fick jag höra av en byråkrat att jag "bör lugna ner mig och inte skrämma bort folk" genom att så entusiastiskt marknadsföra mina tjänster. Dagen efter fann jag två mejl från just de som ansågs blivit vettskrämda: "Äntligen har vi träffat en äkta entreprenör"!
Ett tips till alla företagare: även de oanade tillfällena och miljöerna kan visa sig vara guld värda — ta vara på alla chanser som dyker upp, annars skapa dem själv. Var ödmjuk men följ inte Jantelagen för Guds skull!
Maria Masoomi
Entreprenör och fristående
kolumnist i UNT