Den internationella fråga finns knappast som inte tas upp i regeringens deklaration vid riksdagens årliga utrikespolitiska debatt. Därför märks det så mycket mer när en bestämd fråga saknas. Just nu gäller det de allt mer auktoritära tendenserna i Ungern, med kringskuren frihet för medierna, hot mot religionsfriheten, försvagad maktbalans och hets mot etniska minoriteter.
Utrikesminister Carl Bildt (M) liksom Socialdemokraternas utrikespolitiske talesman Urban Ahlin sade mycket om den arabiska våren och den allt värre situationen i Syrien. Bildt krävde Bashar al-Assads avgång. Ahlin varnade för ett regelrätt inbördeskrig.
Bildt tog också upp de två svenska journalister som sitter fängslade i Etiopien, liksom Dawit Isaak som alltjämt är fånge i Eritrea. Ingen av dessa blir fria på grund av en riksdagsdebatt, men enigheten är självklar och glädjande.
Det råder också enighet om att fred i Mellanöstern förutsätter två självständiga stater, Israel och Palestina. Men formuleringarna i regeringens deklaration var så allmänna att nästan ingenting därutöver kunde utläsas. Det speglar, som Urban Ahlin självklart påpekade, en åsiktsskillnad inom regeringen. Centern vill att Sverige nu ska stödja en uppgradering av palestiniernas ställning i FN medan Folkpartiet vill göra detta beroende av ett fredsavtal.
Visst behövs ett fredsavtal, men det är inget argument mot att stödja en uppgradering av Pale-stinas ställning. I själva verket innebär ju den palestinska ansökan att man erkänner den tvåstatsprincip som FN:s delningsplan 1947 byggde på. Att rösta nej till en resolution som både tillgodoser de palestinska ambitionerna och är förenlig med Israels säkerhetsintressen är inte hållbart.
Men den mest oroande frågan i europeisk politik just nu, utvecklingen i Ungern, berördes alltså inte i regeringens deklaration. Däremot nämndes den i socialdemokraternas deklaration, kopplat till ett avsnitt om Raoul Wallenbergs insatser i Budapest. Fredrik Malm (FP) räddade sitt partis heder genom att tala om Ungern i sitt anförande och Kerstin Lundgren (C) gjorde det indirekt i en replik.
Det var bra, men hur är det möjligt för Sveriges utrikesminister att tala om Europas demokratiska värden och dessutom beskriva Raoul Wallenberg som ett föredöme utan att nämna situationen i dag i det land där han verkade?
Må vara att EU inte har någon uteslutningsparagraf. Men Carl Bildt och hans parti förfogar över ett sätt att markera som skulle märkas, nämligen att offentligt kräva att det ungerska regeringspartiet Fidesz utesluts ur den konservativa och kristdemokratiska partigruppen i EU. Är det de kollegiala kontakterna med Fidesz som är tystnadens orsak?
En sådan utrikespolitik har ett hål i mitten. Och det försvinner inte för att två andra regeringspartier har starkare känsla för principer.