När Stockholms handelskammare, som namnet till trots representerar både Uppsala och Stockholm län, häromdagen lanserade skriften 50 punkter för en växande huvudstadsregion målades bilden av framtidens Uppsala med ljusa färger. Det är Uppsala och Stockholm som redan nu är motorn i svensk tillväxt, det är här jobben finns och det är hit folk vill flytta.
För att tydliggöra hur snabbt och mycket Stockholms län växer, brukar det heta att befolkningen ökar med två fyllda SL-bussar om dagen. Motsvarande för Uppsala län är i stället en UL-buss i veckan, enligt Stockholms handelskammare. Fortsätter befolkningen att öka lika kraftigt framöver kommer vårt län att ha 400 000 invånare 2030 och 70 procent av dem kommer att bo i Uppsala kommun. Det skulle innebära att nyblivna storstaden växer med ett helt Växjö eller Kristianstad på bara drygt 15 år.
Rätt hanterad kan en befolkningsökning av det slaget betyda mycket för Uppsala. Med större befolkning öppnar sig nya ekonomiska, kulturella och sociala möjligheter. Men än är det för tidigt att drömma om den stora storstaden Uppsala. Två betydande hinder återstår innan prognoserna kan bli verklighet: bostäderna måste bli fler och infrastrukturen måste förbättras.
I dag fungerar det hjälpligt att ta sig mellan Uppsala och Stockholm, men kraftiga förseningar i tågtrafiken är ändå vardagsmat. Och norr om Stockholm ringlar bilköerna långa varje morgon och eftermiddag. Detta är inte bara ett irritationsmoment för pendlare, utan i högsta grad en ekonomisk fråga. En hårt belastad järnväg och närmare 40 år av underinvesteringar gör sig dagligen påminda – är det inte nedrivna elledningar, bränder i ställverk eller signalfel, är det tåg som ger upp. De senaste åren har visserligen resurserna för underhåll och nyinvesteringar förstärkts, men det är mycket att ta igen. Och ska järnvägsnätet dessutom klara av ett än större antal resande krävs ytterligare satsningar.
Läget på bostadsmarknaden är liknande. Stockholms handelskammare talar om ett bostadsunderskott i Uppsala på drygt 9 000 lägenheter. Även utan att förlita sig på dessa uppgifter är det lätt att konstatera att byggandet av bostäder inte håller jämna steg med inflyttningen. Förr eller senare kommer detta att leda till att befolkningsökningen avstannar. Det är inte så mycket politik som det är matematik: vi kan inte bli hur trångbodda som helst.
Denna insikt börjar sjunka in på kommunal och nationell nivå. Efter många år av prat, tilldelas Trafikverket ordentligt höjda anslag i regeringens höstbudget, och sträckan Uppsala-Stockholm pekas ut som särskilt viktig. Och i bostadsfrågan tar kommunerna i länet sikte på att öka byggtakten.
Det behövs för att få regionen att klara av de närmaste åren. Om det sedan räcker för att Uppsala ska bli ett helt Växjö större återstår att se.