Den svenska demokratin är inte ens hundra år gammal. Det kan vara svårt att greppa, för alla nu levande generationer är den ju normalläget. Men det var först 1918 som en regering av liberaler och socialdemokrater såg till att den lika rösträtten utsträcktes till kvinnor.
Detta vill riksdagsledamoten och före detta statsrådet Leif Pagrotsky (S) uppmärksamma. I en enskild motion till riksdagen föreslår han att 2018 görs till ett officiellt minnesår. Pagrotsky vill att regeringen skyndsamt tillsätter en nationalkommitté med uppgift att planera märkesåret. Och ska det bli något av hans förslag, måste förstås arbetet sättas i gång inom kort. För att ett jubileum av det här slaget ska vara meningsfullt måste det förberedas.
Visserligen är det viktigt att vara försiktig med jubiléer och märkesår. Men som Peter Wolodarski påpekar i Dagens Nyheter (19/10) när han uppmärksammar Pagrotskys motion: ”rätt använda kan sådana tillfällen bli viktiga upplysningsinsatser.” Det är uppenbarligen hög tid att upplysa om den allmänna rösträttens införande i vårt land. Så här knappt hundra år efter demokratins genombrott tar vi den ibland för given på ett närmast nonchalant sätt.
Praktexemplet är Moderaternas förra partisekreterare Sofia Arkelsten som häromåret påstod att hennes parti varit med om att genomföra fri och lika rösträtt i Sverige. Antingen handlar det om att hon medvetet försökte försköna sitt egets partis historia. Eller så skvallrar det om en pinsamt dimmig uppfattning om vårt 1900-tal.
Till Arkelstens försvar kan möjligen anföras att den märkliga historiesyn hon visade prov på även dyker upp på andra håll i borgerlighetens periferi, men en partisekreterare borde veta bättre. Och det ändrar inte faktum: högern motsatte sig en allmän och lika rösträtt. Annars hade kampen för demokratiska reformer kunnat slutföras många år tidigare. Men så blev det inte.
Det är ingen slump att det var först under en liberal och socialdemokratisk koalitionsregering, inte under en högerministär, som den historiska propositionen kunde bifallas.
Finns det något bättre sätt att uppmärksamma hur Sverige till slut blev en demokrati, hur de politiska stridslinjerna såg ut, och hur partierna har förändrats sina inställningar sedan dess än med ett minnesår? Allt annat än att Socialdemokraterna och Folkpartiet röstar för motionen vore uppseendeväckande. Förhoppningsvis gör också Moderaterna det. Bättre sätt att visa att Arkelstens groda var just en groda finns inte.