Det som USA gjorde i Irak var exakt rätt, och om frågan kom upp igen skulle exakt samma agerande förordas.
Så frankt formulerade den amerikanske vicepresidenten Dick Cheney sin uppfattning natten till i går i den andra stora tv-debatten inför det amerikanska presidentvalet, där kampen stod mellan honom och hans demokratiske utmanare John Edwards.
Debatten hade naturligt nog inte samma laddning som den första kraftmätningen mellan de bägge presidentkandidaterna, där demokraten John Kerry nådde en mycket välbehövlig framgång mot president Bush. Det blev en ganska jämn drabbning, möjligen med ett litet plus för Cheneys debatteknik.
Också denna debatt dominerades av Irakfrågan. Även om vicepresidenten var stursk nog i sin allmänna framtoning lyckades han inget vidare med att i sak freda sig mot utmanarens attacker.
John Edwards kritiserade administrationen för att aldrig på allvar ha fullföljt jakten på Usama bin Ladin i Afghanistan, utan i förtid överlåtit detta på krigsherrar i landet, med känt resultat. I stället skiftades fokus till Irak med motiveringen att Saddam Hussein skulle ha vapen för massförstörelse och omfattande kontakter med terrornätverket al Qaida.
Några sådana vapen har inte hittats och häromdagen sade försvarsminister Rumsfeld att han inte heller funnit några övertygande bevis för Saddam Husseins kopplingar till al Qaida.
Men inte nog med att motiven för kriget haltar. Väl så allvarlig är kritiken mot Bush-administrationen för bristande planering av vad som skulle hända efter att Saddam Hussein störtats. Paul Bremer, den tidigare högste amerikanske civile ledaren i Irak, exemplifierade häromdagen med att påminna om att den amerikanska militära styrkan var för klen för att snabbt kunna ta fullständig kontroll och upprätta lag och ordning.
Följden blev kaos och anarki, och nära nog ostört tillträde till Irak för allsköns terroristiska grupperingar. Under alla omständigheter hade man fått räkna med en lång och svår väg fram till något så när ordnade förhållanden. Nu blev uppförsbacken onödigt lång och brant. När, och om, målet över huvud taget nås är i högsta grad osäkert.
Mot den bakgrunden hade det varit klädsamt med ett betydligt större mått av ödmjukhet hos Cheney. Nu blev i stället hans framträdande ännu en illustration till det önskvärda med ett maktskifte i Vita huset.