Ett krigshot mindre?
Världens farligaste konflikt är inte den i Mellanöstern. Inte heller den mellan Kina och Taiwan eller den som skapats av Nordkoreas kärnvapenutpressning. Farligare än alla dessa är konflikten mellan Indien och Pakistan, där två regionala stormakters grundläggande intressen kolliderar och där ett kärnvapenkrig hotade bara för ett par år sedan. Den fredsprocess mellan Indien och Pakistan som nu inletts har därför global betydelse.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Medan Indien definierar sig som en sekulär stat bygger Pakistan på islam. I Indien har mångfalden och den sekulära författningen bidragit till att göra landet till en stabil demokrati. I Pakistan har demokratin gång på gång satts ur spel av militären. General Musharraf har tidigare lovat att återinföra ett demokratiskt styre men föredrar uppenbarligen att behålla makten själv — nu med motivet att den religiösa fundamentalismen måste hållas tillbaka.
Den centrala konfliktfrågan har ända sedan delningen varit Kashmir, där folkmajoriteten är muslimsk medan den politiska eliten föredrog att tillhöra Indien. Ur Pakistans perspektiv är Kashmir en självklar del av den egna
muslimska statsbildningen. Ur Indiens perspektiv har tanken att ge upp Kashmir varit liktydig med att ge upp idén om Indien som en sekulär stat. Och detta har i sin tur i Pakistan uppfattats som att grannen aldrig accepterat Pakistans existens.
I praktiken har stilleståndslinjen från det första Kashmirkriget 1947 varit en sorts gräns mellan Indien och Pakistan. Den skulle kunna bli en permanent statsgräns om båda parter accepterar att man inte kan få kontroll över hela Kashmir.
Indien skulle sannolikt kunna godta den delning som redan gäller. Men Pakistans ledare har betydligt mindre kompromissutrymme. Sedan några år tillbaka finns en fundamentalistisk gerillarörelse, med talibanerna och al-Qaida som inspirationskälla, som kräver Pakistans stöd i sin kamp mot "de otrogna". Dessa grupper har haft starka band till Pakistans säkerhetstjänst som diskret backade upp talibanerna i Afghanistan — till dess USA tvingade general Musharraf att ta befälet och byta sida i kampen mot terrorn.
Musharraf har flera gånger visat att han är intresserad av samtal med Indien. Att han nu kunnat enas med Indiens ledare om att inleda en "oåterkallelig" fredsprocess är ett tecken på att han anser sig ha fått kontroll över de grupper som annars skulle kunna utmana hans regim. Samtidigt har Indiens hindunationalistiska tidigare regeringsparti ersatts av det sekulära Kongresspartiet, vilket också underlättat de samtal som förts.
Bättre kommunikationer, handelsavtal och energisamarbete räcker inte för att avveckla konflikten men är ändå viktiga framsteg i kontakterna mellan två länder som varit lika isolerade från varandra som en gång Öst- och Västtyskland. Kashmirfrågan
som sådan skjuts på framtiden med en försäkran att båda länderna ska fortsatta diskussionerna.
General Musharraf har tagit en stor risk och fundamentalistgrupper har redan försökt stoppa den nyöppnade busstrafiken mellan länderna. Skulle han falla offer för ett attentat vet ingen vad som händer med fredsprocessen. Men om det som nu inletts får fortsätta så kommer fördelarna för vanliga medborgare till sist att bli så påtagliga att de i sig blir en spärr mot en ny konfrontation.