Ett misslyckat år
I valrörelsen förra året såg det mesta positivt ut, åtminstone när regeringen beskrev läget. Men i själva verket blev 2003 ett ganska misslyckat år, både för regeringen och landet.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Mordet på Anna Lindh gjorde att han tvingades ändra sina planer på en efterträdare. EMU-valet strax efteråt blev ett dundrande nederlag för Göran Persson personligen, han som lett kampanjen för ett ja.
EU:s stabilitetspakt, vars regler Göran Persson satsat så hårt på att följa, visade sig spricka vid första kris, när Tyskland och Frankrike blankt struntade i att deras respektive budgetunderskott blev för stora. Sedan sprack också förhandlingarna om en ny EU-grundlag.
Och inte var det bättre hemma. De höga sjuktalen sjönk ytterst marginellt, Över en halv miljon svenskar är nu förtidspensionerade. Och fler blir de. Regeringen har inga idéer om hur ohälsotalen ska sänkas. Arbetsgivarna får som vanligt skulden.
Riktigt allvarligt ser det ut för sysselsättningen. Arbetslösheten blir över fem procent och kan riskera att gå upp till sex. Trots att detta visar på behovet av ekonomisk tillväxt kunde regeringen tillsammans med stödpartierna inte komma på något annat än en satsning på vägar och järnvägar — vilket borde ha skett långt tidigare — men ingenting för att stimulera tillväxten.
Skattehöjningarna i kommuner och landsting slår hårt samtidigt som lönehöjningarna varit förhållandeavis små. Den rosenröda framtid som Göran Persson utmålade i valrörelsen 2002 har vi inte sett mycket av.
Vallöfte efter vallöfte fick svikas med hänvisning till den dåliga ekonomin. Svaret till kritikerna var att löftena ska genomföras senare. Regeringens julklapp till väljarna blev att allt skulle bli bättre nästa år
och året därpå, när konjunkturen vänder uppåt.
Allt detta har gjort svenskarna mer pessimistiska. Andelen personer som tror att det blir sämre att leva i Sverige i framtiden har på ett år ökat starkt till 46 procent. enligt en enkät från Styrelsen för psykologiskt försvar. Nu är det bara 13 procent som tror att landet blir bättre att leva i framöver.
Att statsministern inte tycker att politiken är så kul just nu har han framfört ofta. Som orsak åberopar han främst mordet på Anna Lindh. Men man kan ju lätt se att också de politiska motgångarna påverkar honom.
Att möta framtiden i politiken med en uttalad kommunist som Lars Ohly som främsta allierad kan inte vara tilltalande. Och så det opålitliga miljöpartiet! Båda stödpartierna kämpar hårt för att sitta kvar vid makten
och samtidigt agera som oppositionspartier.
Men Göran Persson sitter kvar. Det löftet kommer han inte att svika.