Ett mycket vanligt parti
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
De "gamla" partierna, gärna ihopbuntade under beteckningen "gråa", beskrevs i lätt nedlåtande ton som myglande och maktsugna. De var proppade med karriärister som kappades om de bästa platserna kring köttgrytorna — i pinsam kontrast till de renhjärtade idealisterna i miljöpartiet.
Men nu har partiet ett kvartssekel och två mandatperioder som stödparti åt socialdemokraterna på nacken. Det är sedan lång tid tydligt att miljöpartiet är ett vanligt, för att inte säga ett mycket vanligt, parti.
De bägge språkrören har påtaglig politisk kapacitet och talang — och ingen av dem döljer heller sin förtjusning över att ha möjligheten att delta i det politiska spelet, med alla dess knep och finter.
Sin nyckelroll som det minst socialistiska partiet i det rödgröna majoritetsblocket har man skickligt utnyttjat till att få igenom en mycket stor del av sin politik.
När det nu på kongressen i Borås gäller att fastställa valmanifestet för nästa mandatperiod skiner det mycket tydligt igenom att partiledningen, med språkrören i spetsen, prioriterar politisk skördetid och direkt regeringsmedverkan framför idéutveckling och framflyttade positioner.
Peter Eriksson varnar, med tydligt statsrådsperspektiv, för "vidlyftigheter" och kanterna i budskapet om bland annat EU, grön skatteväxling, arbetstid och vapenexport filas diskret av.
Som sagt — ett mycket vanligt parti.