Ett oönskat besök
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Rysslands president Putin tog i alla fall emot sin nyvalde ukrainske kollega Viktor Jusjtjenko. Han hade inte mycket att välja på.
Putins flagranta inblandning i det ukrainska presidentvalet och hans val att gratulera den gamla maktelitens kandidat Viktor Janukovytj till en seger som uppenbart vunnits genom fusk skulle demonstrera Rysslands roll som storebror. I stället ställdes Putin inför sitt första stora politiska misslyckande.
Tystnaden från rysk sida när Jusjtjenko vann det omval som den orangefägade revolutionen tvingade fram var lång och djup. Jusjtjenko däremot klargjorde tidigt att hans första statsbesök som president skulle gå till Ryssland, som alltjämt är det enskilda land som betyder mest för Ukraina.
Ryssland jobbar aldrig bakom kulisserna i det postsovjetiska området, sade Putin i går. Och det kan han ju säga - Rysslands inblandning var allt annat än diskret.
Och ändå räckte det inte. Nu får han leva med en ukrainsk president som visserligen håller med om att Ryssland alltid är en strategisk partner men som samtidigt öppet söker andra kontakter, i EU och Nato.
Självständigheten gentemot Moskva demonstrerades så tydligt som tänkas kunde genom Jusjtjenkos val av premiärminister: Julia Tymosjenko hör till den orangefärgade revolutionens mest profilerade ledare. Hon är efterlyst i Ryssland för påstådda mutbrott, som hon själv energiskt förnekar.
Att i Ukrainas och Rysslands korrumperade karikatyr på marknadsekonomi hitta personer som är helt fläckfria är sannolikt ogörligt. Avgörande för Jusjtjenkos val av premiärminister är troligen Tymosjenkos stora betydelse som allierad och att hon obestridligen har regeringserfarenhet. Ryska anklagelser mot henne övertygar knappast i Ukraina.
Nu börjar allvaret. Reformeras Ukraina så måste dörren till EU öppnas.