I ett pressmeddelande fyller SJ i att man nu vill ”fokusera på att få en fram en korrekt beräknad ankomst- och avgångstid istället för att fokusera på orsaken”.
Det är inte helt uppenbart varför det finns en motsättning mellan de två sorternas information, utöver ren platsbrist på tavlan. Har det verkligen slukat sådana resurser att bestämma förseningsorsaken (som ofta bara anges med ett nonsensbegrepp som ”signalfel”) att man inte haft tid att beräkna avgångstiden korrekt?
SJ får ursäkta: Vad resenärerna verkligen vill veta är att tågen kommer, och att någonting görs för att rätta till dagens bedrövliga situation.
Så är det tyvärr inte i dag. Trots enstaka ögontjänande åtgärder har regeringen Reinfeldt fortsatt att snåla på järnvägsunderhållet, precis som sina S-företrädare. Färsk statistik visar att vart femte persontåg numera är försenat eller inställt, och två av fem godståg. Lägg till en smula ogint väder, och läget blir helt ohållbart - i december var vart tredje persontåg och hälften av godstågen försenade eller inställda.
Sådana siffror är enkelt inte acceptabla. Värst drabbade är de dagligpendlare som får finna sig i ständiga förseningar och ändrade uppgifter, överfulla ersättningståg, missade morgonmöten och spräckta scheman.
De samhällsekonomiska kostnaderna är förstås omöjliga att beräkna med någon exakthet. Redan för något år sedan uppskattade SJ att svenska tågpendlare förlorar en vecka om året i ren arbetstid, och enbart vinterns tågförseningar tros ha kostat samhället närmare 2,4 miljarder kronor. Då ingår ändå inte alla de indirekta effekterna av alla bortslösade timmar, inställda möten och spruckna planer för företag och myndigheter. Inte heller de värden som inte låter sig mätas i pengar: exempelvis miljökostnader för att många resenärer, därtill nödda och tvungna, föredrar bilen, eller hur det sliter på den stackars pendlare som tvingas ta ett morgontåg i ottan för att gardera sig mot opålitliga tidtabeller.
Detta är nu inget olösligt problem. Att få tågtrafiken att gå som på räls igen kräver ett helhetsgrepp om skötseln av både spår och tåg, det kräver mer pengar, och det kräver uppriktighet om detta från de politiskt ansvariga.
Så länge regeringen fortsätter att undvika problemet kanske SJ helt enkelt borde ange något klarare och korrektare som skäl för förseningarna, något som heller inte behöver trängas med texten på stationernas elektriska tavlor. Det verkar snarare kunna huggas i granit över stationsklockan:
”Ditt tåg är försenat på grund av långvarig underfinansiering och bristande politiskt intresse”.