Kvinnofridsreformen är ett slag i luften. Den har inte betytt ett dugg för de kvinnor och barn som utsätts för misshandel. Regeringen säger att man tar brotten mot kvinnofrid på största allvar men står i själva verket helt handfallen inför våldet. Den salvan avlossar regeringens egen utredning om kvinnofridsuppdragen och lägger därmed ytterligare bränsle på brasan med våld mot kvinnor som rasat under en större del av hösten.
Utredningens recept mot våldet heter mer personal. Utöver mer resurser till kvinnojourerna föreslår utredningen en expertgrupp på nationsnivå, specialenheter och kommunala enheter, forskningscentrum och utredning och undersökning om mäns våldsansvar respektive de samhällsekonomiska konsekvenserna av våld och avslutar ett debattinlägg i Dagens Nyheter med meningen: "Mäns kollektiva ansvar för våldet måste erkännas och en maktanalys få betydelse i arbetet."
Det är säkert riktigt att det krävs en grundläggande insikt om att mäns våld mot kvinnor är ett allvarligt samhällsproblem som kräver större genomslag i politik, forskning osv. Men för dagen är inte en kvinnofridsbyråkrati den allra viktigaste åtgärden utan en massiv insats för att direkt förhindra att kvinnor blir misshandlade. Det behövs en organisation som ögonblickligen tar hand om slagna kvinnor och deras barn när det behövs, det behövs ett rättsväsende vars företrädare genast begriper vad de ser när de ser en misshandlad kvinna och det behövs rådgivning för de kvinnor som befinner sig i riskzonen för att bli utsatta för våld.
I Uppsala finns en bra modell för allt detta, påminner Rikskvinnocentrums Gun Heimer och Barbro Posse i debattinlägget här intill. Men en viktig länk i den kedjan riskerar att brista när den ideellt drivna kvinnojouren ser sig tvingad att lägga ned sin dagliga verksamhet för behövande kvinnor.
Kvinnojouren har fått basen för sin verksamhet raserad från kommunens sida som inte kan ersätta den ideella insatsen. Kvinnor som behöver skyddat boende har fått det i kommunal regi men de som inte vill konfronteras med myndigheter kommer inte att få den möjligheten i framtiden om Kvinnojouren tvingas decimera sin insats.
I Piteå har handeln beslutat satsa 450 000 kronor på Kvinnojouren om kommunen lägger lika mycket. Har verkligen Piteå så mycket mer resoluta och handlingskraftiga företagare och politiker än Uppsala?