Ett (s)tängt Sverige
LEDARE. På mindre än en vecka kommer tre besked med samma tydliga budskap: Sveriges problem beror på de människor som kommer hit från andra länder. Budskapet sprids av ledande socialdemokrater från arbetarrörelsens olika grenar. När dessa samtidigt talar om solidaritet och om en human flyktingpolitik vet hyckleriet inga gränser.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Budskapet går inte att ta miste på: Om vi inte kan ha full kontroll på invandringen är det bättre att hålla dörrarna stängda.
Malmös socialdemokratiske kommunalråd Ilmar Reepalu — som även är ordförande i Kommunförbundet och i den rollen representerar alla Sveriges kommuner — har även han problem med att människor från utlandet kommer till hans stad. Sveriges tredje största stad lider av hög arbetslöshet och svår segregation.
För att få en "andningspaus" vill Reepalu hindra människor som inte är svenskar att själva välja var de vill bosätta sig. Han får stöd av partikamraten Göran Johansson, Göteborgs starke man. Även här är budskapet glasklart: Problemen i svenska storstäder kan till stor del skyllas på invandrarna.
Sist ut denna dystra januarivecka kommer regeringens representant, migrationsminister Barbro Holmberg, och aviserar hårdare regler vid asylprövning. Möjligheten att överklaga en avslagen asylsökan ska tas bort, i syfte att öka rättssäkerheten och för att råda bot på de långa handläggnings- och väntetiderna.
Svart på vitt formuleras budskapet: Det är inte de otaliga exempel på inhumana beslut — som bland annat har lett till att Sverige fått fler anmärkningar av FN:s tortyrkommitté än något annat land — som skapar osäkerhet i asylprocessen och leder till ständiga överklaganden, utan att flyktingarna har falska förhoppningar om att få stanna i ett land som utger sig för att vara solidariskt.
Man måste vara blind på båda ögonen för att kunna förneka att det i Sverige finns stora problem med flyktingar och invandrare som står utanför arbetsmarknaden och att detta kostar pengar. Det är lika omöjligt att förneka att den svenska asylprocessen är långtifrån effektiv och human, utan i stället präglas av långa handläggningstider och beslut som framstår som slumpmässiga. Men man måste vara oerhört fräck — för att inte använda betydligt hårdare ord — för att lägga skulden för dessa problem på invandrarna och flyktingarna.
Ilmar Reepalu har varit kommunalråd i Malmö sedan 1994. Samma år återtog rosorna makten i Rosenbad efter tre (!) års bortavaro. Fackföreningsrörelsens inflytande över reglerna på svensk arbetsmarknad är väl känd.
Ändå har socialdemokratins olika företrädare märkvärdigt svårt att ta ansvar för den politik de själva för. Tidigare har ekonomiska och andra problem alltid skyllts på de korta åren av borgerligt maktinnehav. Det går att leva med. Men när Sveriges största parti på olika sätt skickar signalen att det är dags att stänga gränserna för att på så sätt hålla problemen borta och rädda Sverige är det fara å färde.
Andersson, Reepalu och Holmberg agerar inte som de gör för att de är rasister. De gör så trots att de inte är rasister. Det är det som är det allvarliga.