Ett stopp som skadar Sverige
Den som är sjuk vill bli frisk. Ett påstående så enkelt och självklart att det blir banalt. Oavsett om man får besked om en växande tumör eller att synproblemen beror på starr förenas alla människor som drabbas av sjukdom av en önskan om att så snabbt som möjligt komma under behandling.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
således socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet i riksdagen för att införa den så kallade stopplagen.
"Vi säger nej till en efterfrågestyrd vård", säger vårdminister Ylva Johansson. Och det kan ju låta bra. Vård i Sverige ska man få när man är i behov av det, inte när man kan betala för det. Sådan är den allmänna uppfattningen, både bland befolkning och bland partier. Inget av riksdagens sju partier vill något annat än att den svenska sjukvården ska vara gemensamt finansierad via skattsedeln.
Striden gäller således något annat. Det samlade vårdbehovet är oändligt — bara den som tror att alla människor någon dag kommer att vara helt friska kan påstå motsatsen. Om vården inte är efterfrågestyrd blir den därför beroende av hur tillgången ser ut. Ju fler vårdplatser och ju effektivare behandlingar, desto fler människor kan behandlas för sjukdomar och andra besvär. Och tillgången i Sverige lämnar inte sällan en hel del övrigt att önska, vilket illustreras av de ständiga rapporterna om långa köer.
Den som värnar om en bra vård borde inte minst av denna anledning vara angelägen om att skapa så stort utrymme som möjligt på tillgångssidan. Verksamheten vid det privatägda Sankt Görans sjukhus i Stockholm är lika bra (vissa skulle hävda bättre) som vid andra sjukhus — men kostnaderna är lägre. Man får helt enkelt mer vård för varje krona. Sjukhuset ägs av det svenska vårdbolaget Capio, som naturligtvis är vinstdrivande.
Men det är precis denna typ av sjukhus som stopplagen förbjuder. Allt för att regeringen ser rött så fort den hör ordet vinst. Ändå är vården redan i dag fylld av olika vinstintressen. Vinstdrivande företag tillverkar sjukhussängar, tar fram avancerad medicinsk apparatur och producerar läkemedel. Menar Ylva Johansson att dessa företag egentligen borde förbjudas? Att vården skulle bli bättre om landstinget skötte denna produktion och styrde all forskning som ska ta fram nya läkemedel?
Och tror den röd-gröna majoriteten i riksdagen verkligen att det går att hindra människor från att köpa sig förbi vårdköer? Den som har fått ett allvarligt cancerbesked är nog mer än villig att lägga varenda sparad slant på att få snabb behandling om alternativet finns. Även om alla dörrar i Sverige stängs finns möjligheten fortfarande att ta färjan över Östersjön eller flyget till Tyskland för att få behandling där. Många människor gör det redan i dag.
Konsekvensen för Sverige blir dubbelt negativ. Det finns knappast någon som inte inser att vårdsektorn är en framtidsbransch. Men entreprenörer inom denna sektor som vill utveckla nya och effektivare verksamheter tvingas nu göra det utanför Sveriges gränser. Varför ska Capio fortsätta att ha huvudkontor i Göteborg när det egna landets regering förklarar det för "företag non grata"? Förutom att arbetstillfällen sannolikt går förlorade och den ekonomiska tillväxten lidande blir det också tuffare för Sverige att ligga i framkant när det gäller ny teknik och nya organisationsformer.
Detta bryr sig regeringen inte om. Inte heller att patienter struntar i vem som ligger bakom vården, så länge den har hög kvalitet. Eller att anställda tjänar på att kunna välja mellan olika arbetsgivare. För regeringen är det viktigare att stifta lagar mot vinst än att hitta vägar till en bättre vård.