Det som satte landet på kartan i annan bemärkelse var filmen Innan regnet faller. Så upplystes en världspublik om det lilla landet - stort som Dalarna - med de stora etniska motsättningarna.
Makedonien är ett litet land i fler bemärkelser, med en befolkning på två miljoner och en av Europas fattigaste ekonomier.
Men erkännandet från omvärlden blev därmed inte lättfångat. Grekland upprördes över valet av namn, sedan länge detsamma som på Greklands norra provins. Och i väst uttalade Albanien sin oro för den albanska minoritetens ställning i det nyblivna landet.
Den albanska frågan har också blivit den stora ödesfrågan. Albanerna, som utgör runt en fjärdedel av befolkningen, har sedan starten känt sig missgynnade och de etniska motsättningarna har som en följd av detta tidvis varit svåra.
Efter ett kortvarigt albanskt väpnat uppror 2001 kunde ett fredsavtal skrivas under i Ohrid. Makedonien är sedan dess även formellt en multietnisk stat med garanterat inflytande för albanerna över bland annat polis och statsförvaltning.
Alla politiska partier verkar nu ha insett att en god relation mellan de två etniska grupperna är nyckeln till framgång. När det socialdemokratiska partiet i veckan förlorade parlamentsvalet till förmån för det borgerliga oppositionspartiet VMRO-DPNE, innebar det med största säkerhet att en multietnisk regeringskoalition ersätts med en annan.
Stabilitet är vad landet behöver. Med en arbetslöshet på 36 procent finns risken för frustration och nytt uppblossat våld ständigt närvarande.
Men trots en del våldsincidenter även under onsdagens val, uppfyllde det enligt säkerhetsorganisationen OSSE ändå i stort de krav som bland annat EU ställt. Ett medlemskap i unionen hägrar till år 2012 och dess dragningskraft har helt klart bidragit till den demokratiska utvecklingen i landet. Genom veckans relativt lugna maktskifte togs ytterligare ett steg mot målet.