Ett uppkäftigt bygge för morgondagen

Om bara något halvår ska det vara klart. I början på hösten öppnas portarna till det nya konsert- och kongresshuset och Uppsala får ett välbehövligt hus för musiken. Sedan länge har vi kunnat göra oss en föreställning om husets potential. Redan nu ser man hur huset kommer att bli en viktig tyngdpunkt i den östra delen av staden, den del som är sorgligt underförsörjd med såväl offentliga byggnader som grönområden. Konsert- och kongresshuset kommer att bli en viktig replik till såväl Domkyrkan som Slottet, Carolina, Gustavianum, Universitetshuset för att bara ta några av den västra stadsdelens stora offentliga byggnader.

   Hur passar då huset in i den omgivande miljön? Det finns det säkert många olika åsikter om. Och visst bryter Henning Larsens futuristiska kub mot den byggenskap som präglade det förra sekelskiftet och som omramar Vaksala torg. När jag stod och betraktade huset och dess omgivningar häromdagen kunde det inte hjälpas att de omgivande kvarteren i mina ögon tedde sig lite gamla och slitna, i jämförelse med det blänkande och väldiga konserthuset.
   Och då slog det mig att det är förstås så här som det har varit hela tiden i Uppsala. När medeltidens Uppsalabor så småningom såg hur enorm Domkyrkan skulle bli där uppe på sin höjd måste den övriga stadens byggnader ha tett sig futtiga och påvra. För att inte tala om Slottet som dåtidens Uppsalabor säkert blickade upp mot med inte bara underdånig känsla utan också lika stort gillande som vi gör i dag.
   De stora byggnaderna måste alltid ha avvikit avsevärt från den gängse stadsbilden och på så vis har vi fått det Uppsala vi har i dag med alla dess tidsavlagringar som präglar en stad med historia.

   De stora offentliga byggnaderna berättar också om sin tid. Medan Domkyrkan talar om människans förhållande till sin Gud var Slottet mera ett resultat av kungligt maktspråk - precis som för övrigt Carolina Rediviva, planerat av Karl IV Johan som placerade universitetets bibliotek på den för en härförare naturliga platsen: högt uppe på åsen.
   Och Musikens hus? Med uppkäftighet och djärvhet talar det om Uppsalas morgondag. Dagens generation Uppsalabor gör ett avtryck i stadsbilden med att berätta om att staden vågar bygga något mycket glansfullt, att den ska stå i århundraden och ta emot alla dem som vill ha ett särskilt avpassat rum för musik i alla former. Stora produktioner med kör och orkester ska rymmas där liksom mindre konserter för en liten publik. De stort påkostade konserterna som lockar många tusen i publiken får inte plats här - tyvärr - men konserthuset kommer säkert att bli en magnet inte bara för den egna kommunens invånare utan också för den stora publiken i Stockholm. Till detta kommer kongresserna.
   Konsert- och kongresshuset talar om framtidstro och självkänsla, nödvändigt för morgondagens Uppsala.

Kersti Kollberg Fristående kolumnist
kersti.kollberg@telia.com