Ett val i frihet
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Janukovytjs parti, Regionpartiet, fick ungefär trettio procent av rösterna och blev störst i parlamentet. Men det är inte mer än vad Janukovitj fick i presidentvalet. Det kan inte vara många som stödde Jusjtjenko för ett drygt år sedan som nu har lagt sina röster för den motkandidat vars påstådda valseger 2004 utlöste den orangefärgade revolutionen.
Valets verkliga segrare är Julia Tymosjenko, Jusjtjenkos allierade under revolutionen och därefter premiärminister till dess hon avskedades i höstas. Det är till hennes valblock som huvuddelen av Jusjtjenkos tidigare anhängare gått. Några har säkert också gått till mindre partier som stödde revolutionen, i synnerhet till Socialistpartiet, vars ledare Oleksandr Moroz själv var presidentkandidat 2004 och därefter stödde Jusjtjenko.
Medan Janukovytj behöll sitt starka grepp över de stora industriområdena i östra Ukraina och Jusjtjenko och Tymosjenko delade på rösterna i västra delen av landet var det Tymosjenko som triumferade i Kiev och Ukrainas centrala delar. Dessutom vann hon nya röster längre österut och kunde därmed i viss mån överbrygga den traditionella skiljelinjen mellan det centraleuropeiska västra Ukraina och de ryskorienterade östra provinserna.
Medan Janukovytj saknar naturliga allierade, utom det numera marginaliserade kommunistpartiet, har Tymosjenkos block Fäderneslandet, Jusjtjenkos Vårt Ukraina och Socialistpartiet en övergripande västorientering gemensam och ett gemensamt uppdrag att skydda den demokratiska revolutionens landvinningar.
Om Janukovytj hoppats kunna vrida klockan tillbaka så står det nu klart att inga förutsättningar för detta finns. Men det är inte självklart att ens ett annat valresultat skulle ha kunnat äventyra det som uppnåtts. Janukovytj har försökt bredda sin väljarbas genom att hålla valmöten också i väst-ra Ukraina och har vänt sig till ett amerikanskt konsultföretag för att modernisera sitt partis framtoning. Också han bör inse att det gamla systemet knappast kan återinföras.
Det sannolika resultatet av valet är att Tymosjenko återkommer som premiärminister i ledningen för en "orangefärgad" koalition. Det är i sig ett nederlag för Jusjtjenko som avskedade henne sedan de två revolutionsledarna visat sig ha helt oförenliga
åsikter om den ekonomiska politiken. Tymosjenko är i första hand en populist som vinner väljare med hjälp av löften om ökade sociala utgifter och hårda tag mot dem som skott sig under det gamla systemet. Jusjtjenko är mer inriktad på att skapa stabilitet
och accepterar att de "oligarker" som fått kontroll över många stora företag får behålla sin ställning mot att de accepterar normala marknadsekonomiska spelregler.
Konflikten mellan de två är uppenbar och kan spränga också en ny "orangefärgad" koalition. Ukrainas väg framåt är alltjämt osäker. Men landet har för första gången genomfört ett val i korrekta former, regeringspartiet har förlorat och presidenten har accepterat valutgången. Ukraina är därmed ett föredöme inte bara för grannen Vitryssland utan också för Ryssland och en rad andra f d sovjetstater.