Äntligen har världshandelsorganisationen WTO lyckats ena sig om vissa principer för en friare världshandel, framför allt på jordbrukets område. Det låter kanske inte precis som en kioskvältare, men det är faktiskt viktigare än mycket annat som får stora rubriker. WTO:s tidigare möten har kännetecknats av våldsamma demonstrationer, som i Seattle, eller totalt fiasko, som i Cancún förra året. När man nu lyckats ena sig om viktiga principer är det därför av avgörande betydelse. Ytterligare ett misslyckande hade sannolikt betytt slutet för WTO som meningsfull organisation.
I stället kom de 147 länderna överens om att till exempel avskaffa jordbrukssubventionerna i de rika länderna och att begränsa subventioner till jordbruket. Detta var utvecklingsländernas absoluta krav för att gå vidare med förhandlingarna i den så kallade Doharundan för en friare världshandel.
Det har suttit långt inne. Både EU och USA har motsatt sig diskussioner om jordbruket och i stället velat koncentrera sig på friare handel med tjänster. Men till slut fick de ge med sig, trots franskt motstånd.
Visserligen kom man inte överens om datum när dessa reformer ska vara genomförda. Gissningsvis kommer det att krånglas in i det sista, och med tanke på hur EU har kämpat med jordbruksfrågan och hur Frankrike envist har vägrat att minska EU-stödet, kan man ana att det blir fråga om mycket långa övergångstider. För utvecklingsländerna är överenskommelsen en enorm framgång. Trots ett massivt motstånd från två av världens mäktigaste handelsmakter, USA och EU, har de lyckats driva igenom en överenskommelse. Den symboliska betydelsen av detta ska inte underskattas.
Om utvecklingsländerna också kan följa upp detta med att minska sina egna handelshinder och förbättra sin infrastruktur kan effekten bli enorm. Ofta är det så svårt för utvecklingsländer att handla med varandra att handeln måste ske via ett industriland för att alls kunna komma till stånd.
Trade - not aid, alltså handel, inte bistånd, har länge varit utvecklingsländernas stridsrop. Och får man tro näringsminister Leif Pagrotsky är just helgens överenskommelse i Genève viktigare för u-länderna än u-hjälp och bistånd. Också ett handelsberoende land som Sverige gynnas självfallet av överenskommelsen. Förutsättningen är förstås att principerna också förverkligas i praktiken.
Det finns alltså all anledning att vara hoppfull. Visserligen är det ett litet steg man tagit, men ett viktigt steg åt rätt håll.