EU belönar Fidel Castro
LEDARE. Ska Milosevic friges? Ska den ryske människorättsaktivisten Sergej Kovaljov nekas visum? Ska vi be Saddam Hussein om ursäkt?
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Frågorna föranleds av att EU:s utrikesministermöte i måndags beslöt att häva de diplomatiska sanktioner mot Kuba som infördes när regimens senaste kampanj mot den demokratiska oppositionen inleddes 2003. Nu är allt glömt. För nöjet att åter stå på god fot med diktaturen på Kuba förnedrar sig EU-ministrarna till att låta regimen styra vem och vilka deras ambassadörer får umgås med.
Vaclav Havel har egen erfarenhet av vad diplomatisk undfallenhet mot diktaturregimer innebär. Under den kommunistiska epoken i det dåvarande Tjeckoslovakien hände det att oppositionella bjöds in till demokratiska länders ambassader, bara för att diskret få lov att avlägsna sig när de officiella gästerna från regimen och kommunistpartiet dök upp. Så ska det tydligen åter bli på Kuba.
De oppositionella på Kuba klarar säkert en sådan behandling — men hur går det med EU:s anseende?
Ministrarnas beslut är inte bara ett svek mot demokraterna på Kuba. Det är också en oförskämdhet mot EU-parlamentet som 2002 tilldelade Oswaldo Payá, en ledande kristdemokratisk dissident, sitt Sacharovpris för mänskliga rättigheter. Payá har nu nominerats till Nobels fredspris av de svenska kristdemokraternas ledare Göran Hägglund.
Antag nu att Payá får priset — han är en fullt realistisk kandidat. Hur ska Laila Freivalds, en av de ministrar som medverkade till de hävda sanktionerna, ordna anletsdragen om hon förväntas skaka hand med pristagaren i december?
Och vad säger hon och de övriga ministrarna om Payá inte släpps ut av Castroregimen?
Hållningen till diktaturer ska vara konsekvent. Utan förbättringar, inga belöningar. På Kuba har inga förbättringar skett.