EU får en försvarsgaranti

LEDARE. När diskussionerna om EU:s grundlag började var man på svensk sida alldeles klar över att förhandlingarna inte skulle gälla försvaret. EU skulle inte bli en försvarsunion, det skulle de alliansfria staterna och England se till. Nu ser det i stället ut som om EU:s försvar blir ett av de få områden där samarbetet verkligen kommer att avsätta ett tydligt resultat.

Uppsala2003-12-13 00:00
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Vilket detta resultat blir är däremot en ganska öppen fråga. Den kompromiss som man nu preliminärt enats om är ett under av EU-typisk otydlighet. EU-länderna är skyldiga att försvara varandra, också militärt, om något medlemsland blir angripet. Men det gäller bara så länge det "inte påverkar den specifika karaktären hos vissa medlemsstaters säkerhets- och försvarspolitik".

Vad betyder detta? Den svenska regeringen har tydligen fått garantier för att innebörden av denna kryptiska formulering helt enkelt är att Sverige och andra alliansfria länder i EU själva får bestämma om man vill hjälpa ett medlemsland i nöd. Vi ska förstås ha rätt att kräva de andra ländernas stöd, om vi blir angripna. Sedan är ju frågan om de andra skulle ställa upp.
Den dunkla formuleringen är nog uttänkt för att kunna gälla i alla möjliga fall och tolkas på olika sätt beroende på omständigheterna. Men gissningsvis kommer Sverige knappast att åberopa denna klausul. Är det verkligen särskilt sannolikt att Sverige skulle vägra att ställa upp om Lettland mot förmodan skulle angripas av ett nytt och aggressivt Ryssland? Problemen finns snarare på andra håll, som med det blivande medlemslandet Cypern, i konflikt med Turkiet.
EU kommer också att skapa ett "strukturerat samarbete", vilket är EU-språk för en grupp länder som kan skicka trupp till olika konflikthärdar. Sannolikt kommer Sverige att ställa upp där. Men den svenska regeringen är i likhet med flera andra mycket noga med att detta inte får försvaga Nato, en militär organisation som vi själva absolut inte vill vara medlem i.

Resultatet blir i alla händelser att EU:s medlemsländer knyts allt närmare varandra militärt. Betyder det att Sverige har givit upp alliansfriheten? Absolut inte, svarar regeringen. Jovisst, svarar vänsterpartiet och miljöpartiet, som kräver att Sverige ska inlägga sitt veto mot förslaget. Alliansfriheten har minskat lite grann, säger Carl B Hamilton (fp), som tycker att den borde avskaffas helt.
Ett tydligt resultat av allt detta är i alla fall att Sverige får ännu svårare än förut att förklara vad den svenska alliansfriheten egentligen innebär. Tänk så mycket bättre det skulle vara om Sverige faktiskt gick med i Nato!
Läs mer om