Beskedet från EU-kommissionens ordförande Barroso kom inför gårdagens toppmöte i Haag mellan EU och Ryssland. Den ryska hållningen är däremot oförändrad - valet är korrekt och legitimt, trots att alla vet att resultatet förfalskats. Ändå var båda sidor överens om att krisen måste lösas fredligt, vad nu detta är värt när den ena parten vägrar att erkänna verkligheten.
EU intar därmed samma hållning som USA, vars avgående utrikesminister Colin Powell i onsdags klargjorde att det officiella valresultatet var oacceptabelt. Om makthavarna i Ukraina inte snabbt vidtar åtgärder för att skapa rättvisa så skulle konsekvenserna för landets förbindelser med USA bli kännbara. Powell använde alltså USA:s ekonomiska och politiska tyngd för att pressa regimen i Kiev åt rätt håll.
Det skulle EU också kunna göra - på det sätt som redan sker i förhållande till Vitryssland. Men frågan är om alla EU-länder är beredda att dra de nödvändiga konsekvenserna om det förfalskade valresultatet inte rättas till.
Italiens premiärminister Berlusconi har tidigare utan att bekymras av moral och principer slutit Rysslands president Putin till sitt hjärta. Den franska regeringen förefaller ofta se goda relationer till Ryssland som en källa till egen internationell prestige.
Men den typen av relationer kan inte gärna upprätthållas om Ryssland insisterar på att stödja en odemokratisk regering i Ukraina mot en tydlig folkmajoritet. Motvikten är bl a de nya medlemsländerna i det f d Östeuropa som anser att EU:s viktigaste uppgift är att vara en kraft för demokrati och frihet i hela Europa. Frihetsledare som Lech Walesa och Václav Havel, tidigare presidenter i Polen respektive Tjeckien, har mycket tydligt ställt sig på den ukrainska oppositionens sida.
Saken har ytterligare en sida. Den franska entusiasmen för EU:s östutvidgning var måttlig. Skulle oppositionen vinna i Ukraina och landets demokratiseras så aktualiseras också frågan om medlemskap i EU.
Det är en utveckling som bl a Frankrike helst skulle vilja slippa, liksom man uppenbarligen vill slippa se EU utökas med Turkiet. Två nya stora medlemsländer ändrar ofrånkomligen den politiska balansen i unionen.
EU har länge behandlat Ukraina som ett land som man helst inte vill höra talas om. Några klara utfästelser om medlemskap som en framtidsmöjlighet har man inte velat ge. Men EU:s egna fördrag är tydliga - blir Ukraina en demokratisk marknadsekonomi så finns inga möjligheter att på formella grunder avvisa en medlemsansökan.
EU:s tidigare ointresse har uppmuntrat de bakåtsträvande krafter som står bakom Janukovitj och den nuvarande makteliten. Nu tvingar ukrainarna själva EU att erkänna verkligheten: Ukraina ligger i Europa och vill delta i samma demokratiska utveckling som andra tidigare kommuniststater.