För medborgarna i denna union drar det nu ihop sig till val. Om en dryg månad ska inte mindre än 732 parlamentariker utses, varav 19 svenska. Men valtemperaturen får ännu beskrivas som minst sagt ljum. Intressett för EU-parlamentsvalet brukar vara lågt. Senast det begav sig, 1999, orkade inte ens 40 procent av de svenska väljarna ta sig till vallokalen. Om man får tro EU-kommissionens opinionsmätning ser det dock ljusare ut denna gång - åtminstone varannan svensk tänker gå och rösta.
Socialdemokraterna gör sitt bästa för att få EU-valet att framstå som ett traditionellt val där höger står mot vänster. I konsekvens med detta vägrar partiets företrädare, där Inger Segelström är toppnamn, att debattera mot andra än moderater. Det gör knappast moderaternas listetta Gunnar Hökmark särskilt besviken. Att vara utpekad som det största partiets huvudmotståndare ger bra uppmärksamhet och därmed möjligheter att knipa röster.
Europavännen Hökmark tänker uppenbarligen försöka bli populär även hos svenska EU-kritiker. Det finns mycket moderaterna inte vill att EU ska syssla med, hörs Hökmark säga gång på gång. Mera sällan lyfts partiets konkreta visioner fram.
För att inte helt hamna utanför strålkastarljuset drog folkpartiet och vänsterpartiet i förra veckan igång en egen debatturné. Även här handlar det naturligtvis om att profilera sig mot den tänkta huvudmotståndaren. Cecilia Malmström (fp) har en i grunden positiv syn på EU och ser flera områden där EU-samarbetet behövs och bör utvecklas - till exempel miljö och brottsbekämpning.
Jonas Sjöstedts vänsterparti kan dock fortfarande inte se något gott i EU och vill att Sverige ska lämna unionen. Medan öst och väst förenas ska Sverige ställa sig utanför, menar vänsterpartiet. Samma märkliga tanke finns hos miljöpartiet, som har utträdeskravet som en av tre viktigaste punkter att driva under den kommande EU-valrörelsen.
Båda dessa partier har också som huvudkrav att Sverige ska ordna en folkomröstning om det förslag till ny EU-grundlag som det så kallade Framtidskonventet arbetade fram förra året. Detta trots att denna fråga, liksom ett eventuellt utträde ur EU, är frågor som beslutas på Helgeandsholmen i Stockholm - inte i Bryssel eller Strasbourg. Något konstruktivt Europaprogram återfinns inte hos vare sig vänsterpartiet eller miljöpartiet.
Bättre ställt är det hos kristdemokraterna, som i helgen drog igång sin valrörelse. Konkreta ämnen, som miljö, bistånd och brottsbekämpning, står på partiets EU-dagordning. Men med ett parti som går i otakt med ledningen - mer än hälften av kd-väljarna röstade emot partilinjen i eurofolkomröstningen - kan förstenamnet Anders Wijkman knappast känna sig säker på att få behålla sin plats.
Att kd inte faller för frestelsen att börja spela på EU-kritiska strängar är dock sympatisk. Sverige har haft nog av valrörelser som på ett eller annat sätt handlat om ja eller nej till EU som sådant. Det räcker nu. Den kommande månadens Europadebatt borde handla om europeiska sakfrågor - inget annat.