Krisen är inte eurons fel, slår de fast: ”Det är en huvudlös ståndpunkt som eldar på den nationalism, fascism och nazism som åter börjar göra sig bred i Europa”, skriver de, och konstaterar förvånat att de bara är eniga med Folkpartiledaren Jan Björklund. Gott så!
Men där slutar enigheten, menar de, eftersom de själva är emot klyftor. Som om inte varje liberal skulle vara det.
Som bevis för motsatsen använder debattörerna ”de borgerligas” strategi att ”backa ut ur välfärdsstaten med hjälp av europeiskt samordnade nedskärningar” à la Reinfeldt och Cameron. Men hallå. Ska alltså Spaniens socialistiska premiärminister Zapatero inte dra i bromsen nu när landet riskerar att bli ett nytt Grekland? Och var det alltså fel av socialisten Göran Persson att göra Sverige skuldfritt med hjälp av saneringar efter den förra stora krisen?
Liberaler må vara eniga med de 13 om euron. Men att söka ekonomisk balans genom ansvarsfull hantering av offentliga finanser, så att välfärden inte havererar för samtliga medborgare i hela EU, det ingår uppenbarligen inte i vänsterdebattörernas solidaritetsbegrepp.
Maria Ripenberg
ledarskribent