Eurokrisen kvar, risk för splittring

Ska Sverige gå med i pakten? Ja säger Folkpartiet, nej säger S, MP, V och C. Vänta och se, säger Fredrik Reinfeldt, och det gör han rätt i.

Om pakten utformas så att man måste ha euro för att vara med, kan Sverige inte gå med på grund av nejet i folkomröstningen. Om det går att vara medlem i pakten utan euro så bör medlemskapet naturligtvis avgöras av villkorens utformning. Våra regler är ju hårdare än EU:s.

Sverige bör självklart eftersträva att påverka paktens utformning och därmed göra det möjligt att gå med. Annars riskerar vi att förlora allt inflytande i EU.

Det första problemet blir förstås: Kommer alla euroländer att kunna få igenom de hårda reglerna i sina respektive parlament? Och går inte det, ska då det landet kastas ut ur euron?

Det andra problemet är att beslutsprocessen kommer att ta tid, men eurons kris pågår nu. Vad ska man göra just nu för att rädda euron? Svaret tycks bli att den europeiska centralbanken, ECB, ska gå in med massiva insatser – trots att reglerna säger nej.

Men om det blir lätt att få pengar den vägen, varför ska man då utsätta sig för impopulära sparkrav? Det finns en stor risk att euroländerna kommer att stödja undantag från sanktionerna för eventuella syndare eftersom de själva kan behöva slippa undan vid ett annat tillfälle.

Och är det verkligen jättestora besparingar som är det främsta kravet i dagens situation? I Grekland är det förstås så. Men exempelvis Portugal och Spanien hade inga stora underskott förrän finanskrisen kom 2008. Italien har visserligen en stor statsskuld, men har inte haft stora underskott i budgeten. Problemet har varit bristande tillväxt. Och inte stimuleras tillväxten i Euroområdet av gigantiska sparpaket! Här behövs i stället genomgripande reformer.

Men risken är nog större för att besparingarna inte kommer att kunna genomföras utan att allt fler litar på ECB och tar alltför lätt på budgetdisciplinen.

En av Sveriges kunnigaste experter på EU, professor Lars Calmfors, anser att den mest troliga utgången av krisen är att de mer skötsamma länderna bryter sig ur eurosamarbetet och skapar en egen monetär union med en ”nordeuro” som valuta. Och vad gör då resten av euroländerna?

Kort sagt, läget är lika osäkert som det var före toppmötet.