Kommer det en ny finanskris snart? Ekonomer har under året talat om risken för en ”double dip”, en ny nedgång efter en tillfällig uppgång. I centrum står de rekordstora budgetunderskotten i USA och Europa. Vad kommer alltför hårda besparingspaket att betyda för efterfrågan och möjligheten till återhämtning?
Många europeiska regeringar befinner sig under hårt tryck just nu. Det mest påtagliga är demonstrationer på gator och torg. Miljontals (enligt spanska fackföreningar så många som tio miljoner) har de senaste veckorna demonstrerat med nedskärningar, i Madrid, Aten, Lissabon, Dublin och Bryssel, men också på många håll i östra Europa.
Å ena sidan finns finansmarknaderna samt EU och EMU, med uttalade krav på statsfinanser i någorlunda balans. Å den andra finns som sagt folket, men också ekonomer som varnar för att alltför kraftiga nedskärningar är kontraproduktiva. Nu är det tid att spendera, säger till exempel Paul Krugman, amerikansk Nobelpristagare.
De som ska spendera är regeringarna i länder med, grovt räknat, tio procent eller mer av BNP i budgetunderskott. Förutom USA också exempelvis Storbritannien, Irland, Portugal, Spanien och Italien. Men just nu är det bara USA som spenderar. Och sparar samtidigt.
Barack Obama har infört ett kostnadsmedvetande i USA (”vi ska ifrågasätta varje utgiftsdollar”) och lyckats minska underskottet under 2010. Han fullföljer därmed en amerikansk trend i närhistorien, där republikanska presidenter lättar på plånboken medan de demokratiska stramar åt. George W Bush har till exempel haft ett konstant budgetunderskott under sina åtta år i Vita huset.
Siffrorna från finanskrisen i USA är svindlande. Såväl börserna som fastighetsmarknaden har förlorat 6 000 miljarder dollar i värde. Statens budgetunderskott närmade sig 2 000 miljarder i fjol men sjunker nu ned mot 1 300 miljarder (väl under tio procent av BNP). Obama genomför just nu en balansgång med parallella sparpaket och stimulanspaket.
Som ekonomisk och politisk stormakt har USA haft en annan rörelsefrihet än de europeiska länderna, i synnerhet de sydeuropeiska. USA kommer alltid att få låna till bra villkor, dollarn kommer alltid att vara riktvalutan i världen. Vem skulle ställa krav på USA att ha en budget i balans?
Den dagen kan komma fortare än någon anat. ”Återställandet av ordningen” efter finanskrisen kommer att kräva mer av politisk handlingskraft än tidigare. Obama har den insikten då han vill dra ned på utgifterna och öka inkomsterna (höginkomsttagare ska betala normal inkomstskatt igen efter stora rabatter från Bush). Men han är ingalunda ohotad. Höstens kongressval kommer att ge en fingervisning om USA:s fortsatta inriktning.
Europa visar generellt god tillväxt under 2010. Endast Grekland kommer att ha fortsatt negativ BNP-utveckling. Men 2011 kan Grekland få sällskap av flera. Till exempel riskerar Portugal, Spanien och Irland att åter tappa i tillväxt, just på grund av hårda sparpaket som slår mot konsumtionen.
Paul Krugmans teser är ekonomiska fundamenta. Det går inte att bara spara sig ur en kris. När han uppmanar även Europa att spendera sig ur krisen har han också rätt i teorin (även om detta också förutsätter sparande i goda tider). Inflationen är under kontroll i Europa och arbetslösheten mycket hög. Så varför inte låta folk bygga vägar och betala skatt i stället för att gå hemma och få bidrag? Strunt i underskottet!
Men Europa är inte USA. Europas länder har haft sinsemellan mycket olika ingångar i finanskrisen. Här finns allt från sedan länge misskötta statliga ekonomier till lånebubblor av olika slag. Få har ett så ”enkelt” läge som Sverige, som drabbades av ett exportstopp och som sedan kan rulla i gång igen.
Därmed kommer också varje land att ha sin egen utgång. Varje regering har att väga oro och hopplöshet hos folket mot stabiliteten och omvärldens förtroende. På sikt måste alla visa ansvar, plus och minus ska gå ihop. Men vägen dit är olika. Det måste också EU och EMU inse när man nu försöker föra in alla länder i samma regelverk för statsskulder och budgetunderskott.