För 61 år sedan, 9 maj 1950, inleddes Europas resning ur andra världskrigets spillror. Robert Schumanns deklaration om ett enat Europa skulle snart leda till ett avtal mellan de forna fienderna Tyskland och Frankrike, och vidare mot Kol- och stålunionen, EG och EU. Dagens firande av Europadagen är därför i första hand ett firande av freden på kontinenten.
Detta är värt att påminna om när EU i Sverige fortfarande av många mest ses som en byråkratisk koloss som visserligen underlättar handel och annat utbyte, men som i mångt och mycket går ut på att göda jordbruket med subventioner.
De gångna sex decennierna har inte alls varit oblodiga i Europa. Men vartefter att diktaturerna fallit i syd och öst, och nya medlemmar har välkomnats, har också demokratin, freden och respekten för mänskliga rättigheter spridit sig i motsvarande grad. Byråkratin i Bryssel och Strasbourg finns där (demokratin är som bekant det sämsta styrelseskicket, bortsett från alla andra), men också den gemenskap som Europa saknat tidigare i historien.
Europadagen firas i Sverige som brukligt med seminarier och andra arrangemang för de närmast berörda. Den firas med andra ord inte alls. Det är egentligen inte så konstigt då svenskarna inte berörs på samma sätt av själva kärnan i unionen. Fred och demokrati är något vi helt enkelt tar för givet.
Men något håller kanske på att hända efter 16 års medlemskap. Det börjar bli alltmer uppenbart att många frågor inte längre bara kan hanteras nationellt. Att gemensamt kunna förebygga sådant som finanskriser eller smittspridning, att kunna få ett hållbart fiske eller kemikalieanvändning, är inte bara frågor för Sveriges riksdag. Att Sverige verkligen har inflytande har också visat sig genom det senaste ordförandeskapet. EU är i sin tur en mycket viktig aktör i globala sammanhang.
Gränslös är också brottsligheten, drogerna och hanteringen av de flyktingströmmar som väntas till Europa, inte minst efter utvecklingen i Nordafrika hittills under året. Och kanske kan engagemanget för EU öka ytterligare då Sveriges EU-kommissionär ansvarar för just dessa frågor.
Cecilia Malmström är just nu aktuell med försöken att utforma en gemensam asyl- och flyktingpolitik för EU. Hon får kritik för att ha gått Frankrike och Italien till mötes i att införa tillfälliga gränskontroller inom Schengenområdet, med tanke på förväntade flyktingströmmar från Nordafrika.
Tidsmässigt begränsade kontroller av säkerhetsskäl är ingenting nytt, även om det hittills mest använts för att kontrollera misstänkta fotbollshuliganer på väg till matcher och turneringar.
Betydligt viktigare är då att EU har en gemensam syn på asylregler och ett rättssäkert bemötande vid gränserna, och att det finns ett kvotsystem för hur flyktingmottagandet fördelas mellan länderna.
Skydd för liv och lem är det primära för dem som flyr sina hemländer. Cecilia Malmström står tydligt på deras sida, även om det aldrig finns garantier för att välkomnas till EU. Sverige spelar här en tydlig roll i Europa. Därför kan Europadagen firas också i Sverige.