Vi ställer höga krav på EU:s kandidatländer, men väl bland medlemmarna finns ingen kraftfull kontroll av att reglerna följs. Högt på ordförandelandet Belgiens dagordning står den gemensamma asylpolitiken och ett möte mellan migrationsministrarna avslutades i går.
En förändring av Dublinförordningen, att din asylansökan ska prövas i det EU-land du först anländer till, har aktualiserats inte minst i Sverige. EU har velat undvika att människor reser runt och prövas i flera länder, men bland annat eftersom EU-länderna inte har samma regler har Dublin orsakat problem. Sverige överförde exempelvis asylsökande till Grekland trots att systemet där hade havererat. Nu har överföringarna stoppats och Dublinförordningen utvärderas. Solidaritetsmekanismer, att asylsökande inte ska skickas till länder som inte kan hantera flyktingströmmarna, diskuteras. Medelhavsländerna, dit flest flyktingar anländer, kräver hjälp. De flyktingar som hamnar i länderna kräver detsamma.
Levnadsnivån för asylsökande i vissa länder dit Sverige utvisar är orimliga. På Malta, dit vi skickar ensamma barn, får de varken tillgång till vård eller skola, och övergrepp och barnarbete har rapporteras. EU-kommissionär Cecilia Malmström har sagt att när det gäller barn borde fler länder utnyttja undantagsmöjligheten och inte skicka tillbaka dem. EU-kommissionens ursprungliga Dublinförslag innehöll just att ensamma barn inte skulle skickas bort, en linje som parlamentet nu driver.
Migrationsminister Tobias Billström (M) har sagt att Sverige måste skicka barn till länder som missköter sig. I annat fall, menar Billström, är det att uppmuntra länder att inte ta ansvar. Men Sverige har, oavsett EU-politiken, ett ansvar för dem vi skickar bort.
Att skeppa barn till Malta måste snarare ses som att vi accepterar att barn behandlas illa – eller att vi godkänner att barn offras för att vi vill utöva påtryckningar. EU-förhandlingar måste vara mer civiliserade än så.
EU-parlamentarikern Cecilia Wikström (FP) är Dublinfrågans rapportör. Parlamentet driver att EU-kommissionen ska granska att EU-länderna följer gemensamma regler och kunna stoppa överföringar till länder som kränker flyktingarnas rättigheter. Det diskuteras tidsbegränsade stopp för avvisningarna, kanske kombinerade med böter, tills länderna – som borde ha ett egenintresse – återigen lever upp till rimlig standard.
Den gemensamma asylpolitiken ska vara klar år 2012. I september hålls en asylkonferens och frågorna ska upp i Ministerrådet i oktober. Tills det finns en gemensam, garanterad och granskad standard borde Sverige inte skicka barn till läger vi aldrig själva skulle sätta foten i. Tyskland överför inte till Malta. Frankrike och Spanien tillämpar inte Dublin på ensamma barn, Norge låter barnen välja vilket land de ska prövas i.
I dag flyr barn EU-länder. Det rimmar illa med EU:s självbild. Vi ställer stora krav på kandidatländer men för få internt.
Det handlar inte enbart om barnens väl, det handlar också om förtroendet för EU.