EU:s utvidgning blev en succé
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Den slappt tänkta "konventionella visdom" som utkristalliserade sig inte bara hos alltför många politiker och journalister utan också var vitt utbredd bland gemene man var att eländiga tider nu stundade.
Domedagen stod kanske inte direkt för dörren, men allsköns olyckor skulle hemsöka de gamla EU-länderna.Det gamla EU skulle nu i åratal få bära bördorna av de postkommunistiska ländernas gradvisa, men långsamma och dyrbara omvandling till demokratier och marknadsekonomier.
De hungrande horderna från öst skulle översvämma Västeuropas jungfruliga nejder. När statsminister Göran Persson orerade som värst om den "sociala turismen" — det uttryck som han till sin eviga skam myntade kort före utvidgningen (och som ett par borgerliga partiledare inte höll sig för goda att jama med i) — kunde man få visionen att hunnernas konung Attila återuppstått från de döda.
Och fanns det inte en massa annat otyg i de där luggslitna östländerna — knark, prostitution med kvinnohandel, maffia?
Nu har faktiskt två år hunnit gå sedan de åtta länderna från Öst- och Centraleuropa, plus Malta och Cypern, inträdde som fullvärdiga medlemmar i EU — och om sanningen skall fram blev det inte mycket av olyckskorparnas hesa kraxande.
Det är tvärtom så, hävdade EU:s utvidgningskommissionär Olli Rehn i går, att utvidgningen blev en succé, som det nu är dags för alla, inklusive belackarna, att erkänna.
Inte nog med att den "sociala turismen" inte går att upptäcka ens med den starkaste lupp. Det är rent av så att säkerheten och välfärden ökat i hela Europa — inte bara i de nya EU-länderna.
Med de nya ländernas intåg har nödvändiga reformer inom Europas ekonomier och företag drivits på — vilket är viktigt för att EU långsiktigt skall kunna hävda sig i globaliseringen och mot länder som Indien och Kina med deras snabba utveckling.
För de nya EU-länderna, i varje fall de öst- och centraleuropeiska, innebar åren mellan frigörelsen från kommunismen (och för några av dem från Sovjet) och inträdet i EU en mycket hård och krävande, bitvis rent smärtsam, utvecklings- och anpassningsprocess. Att gå från diktatur och nedgången planekonomi till demokrati och fungerande marknadsekonomi görs inte på en kafferast.
Frukterna av det arbetet börjar dock redan i allt högre grad att kunna skördas i de nya medlemsländerna. Visst har EU investerat massor av miljarder(och visst har det varit ett svinn). Men mest har miljarderna ändå gjort avsedd nytta, bidragit till omvandlingen och utvecklingen — och en ekonomisk tillväxt som alstrar ett snabbt växande välstånd i de nya länderna.
Ingen förnekar att mycket återstår att göra innan detta välstånd blivit så stort och så väl spritt att man kan säga att de nya EU-länderna hunnit i fatt de gamla i det avseendet. Men redan nu kan man se att de investeringar som gjorts i de nya länderna och den ökade handel som vuxit fram inom EU också leder till en ökad efterfrågan i de nya EU-länderna, som i sin tur ger positiva effekter både i fråga om tillväxt och nya jobb i de gamla EU-länderna.
Det är ju så det brukar vara, om man tänker efter. Handel är inget nollsummespel, där en vinner och en förlorar. Handel ger ökad ekonomisk aktivitet, högre tillväxt och växande välstånd hos både köpare och säljare. Ju fler länder som deltar desto bättre för alla.