Och det verkar som om han har rätt. Det finns knappast någon aspekt på svensk förvaltning som denna kommitté inte har i uppdrag att se över. Landsting, kommuner, kommunal samordning, länsindelning, länsstyrelser, styrningen av samhällsorganisationen, samordning och sammanläggning av myndigheter, statens kontrollverksamhet, sjukvården och regional utveckling, allt och mer till finns med i direktiven till utredningen.
Den statliga förvaltning som på Axel Oxenstiernas 1600-tal var ett under av effektivitet och modernitet har under århundradenas lopp successivt lappats och lagats. Men någon generalmönstring av helheten har inte gjorts. Samtidigt har samhället genomgått djupgående förändringar som kräver helt nya styr- och kontrollmetoder.
Men frågan är om inte Pär Nuder gapar över alltför mycket. Regeringen Persson har en tendens att tillgripa utredningar som sedan bara mynnar ut i en gäspning. Går det verkligen att utreda allt i en enda utredning? Den arma parlamentariska utredningen får bara två och ett halvt år på sig för denna mammututredning. Risken för ett misslyckande måste vara stor.
Kanske skulle man i en första omgång koncentrera sig på sjukvården, kommunerna och landstingen, bara det en tillräckligt stor uppgift. Moderaterna har sedan länge krävt att landstingen borde avskaffas och folkpartiet har på senare tid instämt.
Felet med landstingen är att de bara har en enda huvuduppgift, sjukvården. Någon avvägning och prioritering blir det alltså inte fråga om. Därför finns det en tendens att politikerna lägger sig i detaljer som de borde hålla sig borta från. Kritikerna har pekat på omständliga beslutsvägar och dålig ledning.
Därtill kommer det problem som Pär Nuder själv tar upp: de många direktvalda politiska nivåerna. Pär Nuder nämner tre, men de är faktiskt fyra: kommuner, landsting, riksdag och EU-parlamentet. Det räcker gott med tre, som det gör i många andra länder, till exempel Finland.
Den specialiserade sjukvården bör rimligtvis ligga hos staten, medan sjukhusen i övrigt kan klaras av kommuner i samverkan. Primärvården hör hemma hos kommunerna, det visar inte minst de nuvarande bristerna i äldrevården, där kommuner och landsting slåss om att slippa problemen.
Och så den knepiga frågan om den kommunala självstyrelsen, som det inte finns mycket kvar av. Pär Nuder skriver, något hotfullt, att Sverige även fortsättningsvis ska "vara en enhetsstat". Betyder det att han vill avskaffa den kommunala självstyrelsen för att bevara en "likvärdig välfärd"? Eller ska kommunerna få bestämma en hel del själva, vilket alltså kan resultera i "orättvisor"?
Svaret är inte självklart. Men frågan är om Ansvarskommittén med sitt väldiga utredningsuppdrag alls kommer att kunna tränga till botten med denna eller andra frågor. Risken är stor för att det blir en rätt ytlig anpassning till vad man tror att Pär Nuder vill ha.