Fall framåt för EU
Med tanke på den grad av glåmighet som präglade EU fram till terrorattentatet i Madrid får det nu avslutade toppmötet närmast betecknas som en framgång. På två av de tre viktiga sakområden som behandlades fattades det beslut som pekar framåt.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Någon garanti för framgång finns givetvis inte. Men det är likväl ett gott tecken att det nu finns en tydlig kompromissvilja från flera nyckelländer som Polen och Tyskland i det spörsmål som stjälpte förhandlingarna i december, nämligen frågan om vilken röststyrka olika länder skall ha när EU fattar beslut.
En uppgörelse om konstitutionen måste för att bli gällande ratificeras i de då 25 EU-ländernas parlament. I flera länder kommer konstitutionförslaget att bli föremål för folkomröstning, med vad som därav följer i form av ovisshet. Likväl är beslutet i Bryssel ett betydande framsteg.
Att EU, med intrycken från tragedin i Madrid ännu färska på näthinnorna skulle fatta ett enhälligt och, i varje fall på papperet, kraftfullt beslut om bekämpning av terrorismen var logiskt och väntat.
Det är nu inte det första beslut som EU fattat i denna fråga. Även efter 11 september enades EU-länderna om kraftfulla åtgärder mot terrorismen, vilka dock i många fall stannat på papperet. Efter Madrid kan man hoppas att fler tar terroristhotet
på större allvar än hittills. Det är ju nu på ett mycket hårdhänt sätt bekräftat att Europa inte kan räkna med att vara förskonat från terrorangrepp.
Den tredje viktiga frågan blev överskuggad av de två övriga. I den blev det på stället marsch, vilket nog i realiteten får betecknas som ett bakslag.
Det handlar om den s k Lissabonstrategin från ett toppmöte i den portugisiska huvudstaden där EU högtidligt beslutade att unionen 2010 skall vara världens mest konkurrenskraftiga ekonomi.
Dit är det nu bara sex år kvar och ingen kan påstå att resultaten hittills är särskilt imponerande. Toppmötet beslöt, återigen, att EU-länderna skall "sanera sina offentliga finanser" — samtidigt som Tyskland och Frankrike år efter år bryter mot kraven i EU:s stabilitetspakt.
Återigen bekräftades ambitionerna att satsa på forskning och utveckling och genomföra reformer som liberaliserar olika marknader. Hittills har resultaten varit klena.
Och de nya EU-länderna gav de gamla en välförtjänt känga när de påpekade att de så febrigt diskuteradeövergångsreglerna främst av allt innebär en hämsko för ekonomin.