Fallet Schröder
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
alla i Tyskland att det är precis vad Schröder har gjort.
Den som tog bladet från munnen var ledaren för det liberala oppositionspartiet FDP, Guido Westerwelle, som i en intervju den 8 mars sade att han tyckte att det var problematiskt att Schröder som förbundskansler lagt ut en order till ett storföretag för att sedan själv bli anställd i samma storföretag några veckor efter sin avgång. Domstolen anser att påståendet är felaktigt eftersom det formellt sett inte handlade om ett regeringsbeslut utan om en affär mellan tre företag.
Men det handlar inte om en affär vilken som helst och inte heller om tre företag vilka som helst. I stället handlar det om Tysklands energiförsörjning och om samarbetet mellan tyska kraftbolag och det ryska maktbolaget i energibranschen, Gazprom.
Gazprom och de tyska företagen Eon och BASF har lagt ut ett uppdrag till ett gemensamt ägt bolag, NEGP, att bygga den pipeline genom Östersjön som ska föra gas från Sibirien till konsumenter i Tyskland. Tyskland ska fasa ut kärnkraften och har åtagit sig att minska utsläppen från förbränning av kol och olja och behöver den sibiriska gasen för sin framtida energiförsörjning. Östersjöledningen har ett uppenbart nationellt intresse.
Men det betyder inte att det är naturligt eller rimligt att en avgående förbundskansler — vare sig det är formellt eller informellt — medverkar till en affärsuppgörelse i miljardklassen och kort därefter accepterar att bli en av de ledande befattningshavarna i det företag som får i uppdrag att bygga ledningen.
Två mönster, båda högst betänkliga, har denna gång sammanfallit. Det ena är Schröders nära personliga relationer till den ryske presidenten Vladimir Putin, en man som inte saknar inflytande över Gazproms angelägenheter. Det andra är den tradition av korporativism, vilket bland mycket annat innebär en sammanflätning av statens och den privata företagsamhetens intressen, som sedan länge finns i Tyskland.
Schröder satt som premiärminister i delstaten Niedersachsen på 1990-talet samtidigt med i Volkswagens styrelse — en sammanblandning av intressen som väckte frågor redan då. Det har nu visat sig att hans regering under sina sista veckor vid makten också godkände stora kreditgarantier till samma gasprojekt som man redan medverkat till. Schröder hävdar nu dels att beslutet togs på tjänstemannanivå, dels att ingen skada är skedd eftersom Gazprom vid närmare eftertanke inte behövde krediten. Få lär övertygas av en sådan argumentering.
Både FDP och De gröna, som också är i opposition, reagerar nu tydligt. Förbundskansler Angela Merkel är uppenbart illa berörd av Schröders agerande, men vill inte säga något offentligt eftersom gassamarbetet med Ryssland är viktigt för landet. Men Schröder går utan att skämmas till domstol för att förhindra en kritisk debatt.
Tyskland har visserligen fått en ny regering, men det är tydligt att landet också behöver ett systemskifte, bort från den korporativism som brett ut sig inom både politik och ekonomi.