Hur ska man förstå migrationsminister Tobias Billströms mediala genomklappning i måndags? Handlar det helt enkelt om olyckliga men mänskliga felsägningar som sedan följdes av lika oundvikliga ursäkter?
En sådan förklaring är naturligtvis den bekvämaste. Men den har sina problem. Billström är ju det statsråd som har ansvar för uppgörelsen mellan regeringen och Miljöpartiet om papperslösa flyktingar. Uppgörelsen innehåller bland annat rätt till skolgång, inklusive gymnasieskola. Detta är alltså regeringspolitik.
Intervjun var bokad i förväg och Billström hade gott om tid att förbereda sig. Råkade han bara säga fel när han besvarade en fråga om gymnasieskolan? Nej, så kan det inte gärna ha varit. Enligt intervjuaren, DN:s Niklas Orrenius som har hela intervjun på band, var det Billström själv som tog upp gymnasieskolan och dessutom talade utförligt om saken. Han måste ha vetat vad han sade och haft en avsikt med att säga det.
Däremot kan man kanske tänka sig en form av slarv bakom formuleringen om att medelålders ”trevliga damer” som är ”blonda och blåögda” inte hör till dem som gömmer papperslösa. Men det är ett slarv som får en förödande effekt – eftersom det indirekt spelar på föreställningar om hurdana människor som inte är blonda och blåögda kan tänkas vara. Om de gömmer flyktingar så har de tydligen andra motiv än humanitära.
Efter intervjun ville Orrenius kontrollera med Billströms kansli vad ministern menade med att ta avstånd från en del av den uppgörelse han själv har ansvar för. Billströms pressekreterare försökte då få hela intervjun stoppad. DN skulle inte trycka det som Billström sagt utan i stället skulle en helt ny intervju göras. Att en minister, direkt eller genom ombud, försöker tala om för en tidning vad den ska trycka är närmast unikt i vårt land – men förekommer förvisso på andra håll.
Man måste alltså föreställa sig en annan förklaring än en felsägning. Det är känt att Billström själv inte var glad åt uppgörelsen med Miljöpartiet. Han har nyligen uttalat sig om flyktingar som om det handlade om ”volymer” och inte om en lagstadgad rätt för den som förföljs att söka asyl. Vill han markera avstånd till den linje som hans egen partiledare står bakom och som är viktig för att omintetgöra alla möjligheter för Sverigedemokraterna att påverka flyktingpolitiken? Eller gick han för långt i ett kalkylerat försök till moderat omprofilering åt andra hållet? Men inget parti kan driva två oförenliga linjer samtidigt.
I så fall äventyras också samarbetet inom alliansen. Vice statsminister Jan Björklund (FP) har varit mycket tydlig i sina kommentarer. I går skärpte också Fredrik Reinfeldt tonen mot Tobias Billström. Han är nu en belastning både för regeringen och för Moderaterna som parti. Hur länge till kan han sitta kvar?