Lärarna kräver 10 000 kronor mer i månaden. Nyblivna sjuksköterskor kräver 24 000 kronor i ingångslön. Handeln kräver 4,5 procents lönelyft och i den kommunala sektorn har de personliga assistenterna fått nog. Ansvar och jämställdhet är ledorden i 2012 års lönerörelse.
Enligt Svenskt Näringsliv är alla lönekrav över industrinormen (2,6 procent på ett år) oansvariga. När tillväxten närmar sig noll måste vi hålla igen, annars blir jobben färre. I princip är det också riktigt att den konkurrensutsatta industrin ska vara löneledande. Den modellen har tjänat Sverige väl under 15 år. Men synsättet att ingen får gå därutöver riskerar att ytterligare förstärka orimliga löneskillnader och cementera ett ojämlikt samhälle.
Någon gång måste vårdbiträdet i familjen få driva ett rättmätigt krav att få mer av lönekakan än elektrikern hon lever med. Detta för att även han ska kunna vara föräldraledig eller gå ned i arbetstid – att hushållsekonomin då tillåter det. Bäst är att driva kraven i lågkonjunktur. I bättre tider rusar lönerna iväg i många mansdominerade yrken, vilket ger högre kostnader för offentliga arbetsgivare som ska försöka hålla takten.
LO tycks rörande enigt i sin jämställdhetsiver. ”Det är självklart för oss som byggnadsarbetare att stötta våra fruar, sambos, döttrar och vänner i deras kamp för en jämställd lön”, säger Byggnads avtalssekreterare Torbjörn Johansson om sympatistrejken för de handelsanställda. Den brede byggjobbaren hjälper kassörskan och inte ett öga är torrt.
Men samstämmigheten hackar vid ett närmare påseende. De förbund som organiserar många lågavlönade män har lämnat samordningen just på grund av jämställdhetspotterna. Och snickare och elektriker har förstås inget att förlora på att andra får mer, i lågkonjunktur är de fullt nöjda med 2,6 procent. Om LO menade allvar med jämställdheten skulle man lägga allt krut på lönerörelsen för verkligt kvinnodominerade yrken som barnskötare och vårdbiträden.
Att driva opinion för långsiktigt jämställda löner är dock både svårt och tidskrävande. Bättre då att på fredag (Handels strejkvarsel) stänga butiker och lager över landet till en daglig mångmiljonkostnad för att få som man vill. Sedan kanske barnskötarna kan åka med i draget och få lite mer de också, resonerar man.
Om Svenskt Näringsliv tog ett större ansvar för jämställda löner skulle inte LO behöva hota med strejkvapnet på områden där företag och jobb tar skada. Och om LO tog ett större ansvar skulle inte handelsstrejken behöva utlösas på fredag.
Det absolut viktigaste för jämställdheten vore om lärare och sjuksköterskor lyckades i sina försök att uppgradera yrkenas status. Åtminstone så har lärarna lärt sig läxan att alla kvinnodominerade yrken inte behöver inta den kollektiva offerrollen. Och att högre lön delvis är ens eget ansvar.