Familjen sedd i vitögat
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
I går satte dock kristdemokraterna ned foten i familjepolitiken, det parti som ansetts stå för den mest konservativa familjesynen med den klassiska kärnfamiljen som enda norm.
Partiordföranden Göran Hägglund tog i ett debattinlägg i Svenska Dagbladet ett resolut steg in mot "mitten" i familjepolitiken. Borta är gnället över orättvisorna över att föräldrarna inte får betalt
för att vara hemma med barn. Nu är det anpassning till verkligheten — och till de övriga borgerliga partierna som gäller. Kristdemokraterna har sett familjen i vitögat och ändrat sitt perspektiv.
Då har man upptäckt att kärnþd>-þd>familjerna visserligen är i majoritet men att åtskilliga familjer inte förmår hålla ihop utan spricker. En halv miljon barn lever i familjer där föräldrarna inte bor ihop, ett faktum som utsätter föräldrar och barn för stora påfrestningar.
I familjer med ensamstående föräldrar är tiden en särskilt stor bristvara och frustrationen hos föräldrarna över att inte riktigt hinna med stor. Det måste åtgärdas, anser kristdemokraterna, och kommer med en rad förslag till åtgärder som ska stärka de ensamstående föräldrarna — eller egentligen mammorna.
Det är de ensamstående mammorna som uppenbarligen är målgruppen för partiets omstöpning av familjepolitiken. Arbetsgivaransvaret för sjukförsäkringen måste bort eftersom den slår hårdast mot ensamstående kvinnor med barn. Ingen arbetsgivare vågar anställa en ensam mamma eftersom hennes sjukstal är dubbelt så höga som männens i motsvarande ålder.
Och kvinnor är inlåsta i den offentliga sektorn där löner och utveckling stagnerat. Bryt upp den offentliga sektorn så att konkurrens uppstår även om de ensamstående mammornas arbetsinsatser, menar partiet.
Det räcker dock inte. När föräldraförsäkringen är slut ska varje familj få 300 dagar à 200 kronor som stöd för att exempelvis förkorta arbetsdagen eller låta någon närstående rycka in för att ta hand om barnen. Och när barndagarna är slut ska ett kommunalt vårdnadsbidrag ta vid.
Kd-förslaget kommer dock knappast att kunna genomföras, ens om det blir borgerlig regering nästa år. Att utan finansiering ge ut pengar för att föräldrar ska kunna vara hemma helt eller minska sin arbetsinsats är verklighetsfrämmande, hur välgörande det än skulle vara för familjelivet. Det finns inga reserver i statens kassa för att finansiera ytterligare bortfall från arbetslivet.
Dessutom är det lite olustigt att de ensamstående mammorna utpekas som ett särskilt problem som kräver speciella lösningar. Ensamföräldrar är lika olika sinsemellan som andra föräldrar och utgör minst av allt någnon homogen grupp.