Farväl till Katalonien igen

Så oändligt sorgligt. Och onödigt.

BARCELONA 2017-09-29
Gatufest vid berget Montjuic i Barcelona. Festen är tänkt som en avslutning på kampanjen för en folkomröstning om självständighet i Katalonien på söndag. 
Foto: Johannes Cleris / TT / kod 10510

BARCELONA 2017-09-29 Gatufest vid berget Montjuic i Barcelona. Festen är tänkt som en avslutning på kampanjen för en folkomröstning om självständighet i Katalonien på söndag. Foto: Johannes Cleris / TT / kod 10510

Foto: Johannes Cleris/TT

Uppsala2017-10-01 16:50
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.

Och kanske bara början på något mycket värre. Enligt katalanska myndigheter hade över 300 skadats på söndagseftermiddagen vid folkomröstningen om självständighet i regionen. Poliser från ”hela Spanien” har attackerat vallokaler där röstningen fredligt försiggår, och bland annat skjutit med gummikulor mot de röstande. Är det någon i den spanska regeringen som tänkt på att tankarna måste gå till 1936? Är det någon i Madrid som tänkt över huvud taget?

George Orwells roman Farväl till Katalonien utspelar sig just i ett oroligt Barcelona vid utbrottet av det spanska inbördeskriget. Alla vet vad som hände sedan och 1939 lades locket på för den katalanska identiteten, men inte för gott. Vid demokratiseringen 1978 var ”aldrig mer” den rådande konsensus och de 17 autonoma regionerna skulle utvecklas var för sig, med egen kultur- och näringspolitik, under det spanska paraplyet.

Men omkring 30 år senare hade katalanerna tröttnat på vad man uppfattade som att ingenting hände, parat med små spanska nålstick i katalanska hjärtefrågor. Parlamentet i Barcelona beslutade 2006 om en lag för ökat självstyre som också godkändes av det spanska parlamentet. Men fyra år senare underkändes lagen av konstitutionsdomstolen i Madrid, och de sju åren sedan dess har präglats av självständighetskamp i Barcelona, och tystnad i Madrid. När konservativa PP tog över styret 2011 skruvades tonen upp, med nya lagar, bland annat om språken i skolan, för att sätta åt katalanerna. Håll er på mattan!

De sju år som gått har inneburit otaliga tillfällen för den spanska regeringen att förhandla med de fredliga separatisterna. Och flera tillfällen att, likt Storbritannien och Kanada, låta regionen rösta om saken. Sannolikheten för ett nej till självständighet har varit stor då Katalonien är delat i frågan och då osäkerheterna är många till följd av den ekonomiska krisen. Men premiärminister Mariano Rajoy, som knappt varit i landets näst största stad under sina sex år vid makten, har valt att löpa linan ut. Men var ska det sluta?

När detta skrivs ser det ändå ut att bli ett valresultat, och Spaniens agerande ökar definitivt chansen för ett ja till självständighet. Kommer då Rajoy att gå in med trupper när republiken Katalonien utropas, preliminärt på tisdag? Hur kommer omvärlden då att reagera? Och vad händer sedan när allt har lagt sig (Katalonien har förstås inte mycket att sätta emot den spanska staten)? Vilken sorts separatister har Rajoy tänkt sig att få hantera framöver? Det blir knappast den sortens förhandlande demokrater han hittills valt att trycka ned och inte lyssna på. De kommer att tala ett annat språk. Katalonien och Spanien behöver varandra. Europa behöver dem båda. Det som händer nu är oändligt sorgligt. Och onödigt.

Läs mer om