Den kommande veckan är inte den första ödesveckan för bilföretaget Saab Automobile. Tvärtom så har ödesveckorna radat upp sig alltsedan GM:s beslut att lägga ned bilmärket hösten 2009. Men att hålla inne löneutbetalningarna är den sista åtgärden i ett krisdrabbat företag. Det finns helt enkelt inga pengar och då är det definitivt slut.
För att rädda Saab krävs nu en stor bunt sedlar och ett snabbt godkännande från regeringen och europeiska investeringsbanken EIB. Beredskapen finns där, men inte pengarna. Det är sannerligen inget fel på huvudägaren Victor Mullers energi. Men nästa gång han kommer till Trollhättan räcker det inte med nya löften. Nu gäller bara kronor, dollar eller yuan.
Om nästa ledare för Centerpartiet beslutar sig för att Maud Olofsson ska sluta som näringsminister kommer hennes eftermäle att bli tudelat. För vissa blir hon ministern som stjälpte Saab, för andra ministern som stod pall när det blåste som mest och inte riskerade skattebetalarnas pengar.
Socialdemokraternas hållning i Saabfrågan är intressant. Hösten 2008 ville Mona Sahlin (i Ekots lördagsintervju) att staten skulle kunna gå in som tillfällig ägare tills krisen blåst över. Senare tog hon tillbaka uttalandet men fortsatte att skarpt kritisera regeringen för att ”strunta i Saab”.
Håkan Juholt fullföljer kritiken på torsdagen när han konstaterar att ”andra länders regeringar varit betydligt mer aktiva än den svenska regeringen och försökt att hitta konstruktiva lösningar i samarbete med sin fordonsindustri”. Eftersom näringsdepartementet under två och ett halvt år knappt gjort annat än att hantera frågor rörande Saab och deras anställda, är det svårt att se vilket engagemang S efterlyser om det inte handlar om att gå in med skattemedel.
Svensk bilindustri har en stark tradition och det vore på många sätt tragiskt om Saab måste lägga ned. Men konkurser förekommer (cirka 3 000 företag hittills i år) och det är ibland lite svårt att förstå den undergångsstämning som sprider sig just angående Saab. Grundproblemet är att det inte går att sälja bilen med lönsamhet. Det har inte gått på över 20 år och till slut håller det inte längre.
Kunnandet finns kvar i Sverige och vattnet i ån kommer att hitta nya vägar. En epok i svensk industri kan nu vara på väg mot sitt slut. Nya epoker kommer, helst utan inblandning från politikerhåll om de ska bli livskraftiga.