Den senaste stora skattesänkningen på sprit i Danmark genomfördes så sent som i oktober förra året, och ändå tycks det nu redan vara dags igen. Men anledningen till detta är inte det svenska förslaget - som ännu bara finns på papperet, och där ingen kan säga vad som blir slutresultatet.
Danmark riktar i stället blickarna söder ut, mot Tyskland. Trots den stora skattesänkningen för mindre än ett år sedan fortsätter danskarna att i stora skaror åka till Tyskland för att handla öl, vin och sprit. Nästan var-annan dansk över 17 år har det senaste halv-året varit i Tyskland på inköpsresor. Visser- ligen ökade spritförsäljningen i Danmark med 20 procent efter skattesänkningen - men en del av den ökningen utgörs förstås av alkohol inköpt av svenskar som lockades över Sundet av de sänkta danska priserna.
När vi har facit efter det senaste varvet i det europeiska rallyt mot ständigt lägre alkoholskatter kan det mycket väl bli så att den sänkning på 40 procent som alkoholutredaren Kent Härstedt föreslog, och som en del på politiskt håll ryggade för i de första kommentarerna, visar sig vara för klent tilltagen för att göra någon större skillnad.
Visst går det att peka ut små ljusglimtar i denna bistra verklighet. Polen har höjt sin spritskatt, rent av i två omgångar. Även Irland, Holland och nu senast Estland har höjt sina alkoholskatter. Och det extrema lågskattelandet Tyskland har höjt skatten på alkoläsk.
Folkhälsoargumentet lär bita allt bättre på EU-nivå i takt med att alkoholskadorna ökar i många länder. De forna kommunistländerna från vodkabältet, med långt värre problem än de vi har, kan nog med tiden bli potentiella allierade i takt med att de bygger upp en alkoholpolitik.
Problemet är dock att allt tyder på att det kommer att ta lång tid innan Sverige kan hoppas på att få rejält genomslag för sin alkoholpolitik på EU-nivå. För överskådlig tid gäller att alla tecken tyder på att det kommer att bli betydligt värre innan det så småningom kanske blir bättre.
Vad som minst av allt behövs i denna situation är politiskt käbbel om vems felet är. Folkhälsominister Morgan Johansson påstod i en radiodiskussion med kd-ledaren Göran Hägglund i går morse att "införselreglerna förhandlades bort för tio år sedan av den dåvarande regeringen". Dagens situation skulle alltså vara de borgerliga partiernas "fel".
Det är en slipprig dolkstötslegend som inte bör ges någon chans att rota sig. Sanningen är att den dåvarande socialdemokratiska oppositionen hade full insyn i och gav fullt godkännande åt den svenska förhandlingsuppläggningen. På bägge sidor om blockgränsen trodde man att Sverige hade säkrat ett permanent undantag för sina restriktiva införselregler.
Men enligt EU-kommissionen var det inte en skattefråga, utan en fråga om den inre marknaden - och därmed kunde det inte bli annat än ett tidsbegränsat undantag för Sverige. Kanske var det en miss av den svenska sidan att inte tydligare och i tid ha utrett sammanhangen, men ansvaret för den missen hamnar i så fall på båda sidor om blockgränsen.