Fast i skuldfällan
Den som är satt i skuld är inte fri. Denna formulering är nog i skarp konkurrens med många andra den mest målande och slagkraftiga som Göran Persson uttalat under sitt politiska liv. Den rymmer en sanning som tål att upprepas när Sveriges statsfinanser åter slokar.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Statsministern har, kort sagt, med hjälp av expressiva och suggestiva formuleringar byggt upp en föreställning om sig själv som en rikshushållare av det närmast monumentala slaget — om inte riktigt en Gustav Vasa så i varje fall nästan en Gunnar Sträng.
Det är ett anslående retoriskt mästerverk. Det utstrålar trygghet och skänker tröst och hugsvalelse åt det arbetande folket.
Det är bara ett fel på alltihop. Det stämmer inte. Ekonomin är inte i balans. Statsfinanserna är inte under kontroll. Statsskulden minskar inte, den ökar. Och framtiden är oförskämd nog att inte alls se ljus ut — trots att regeringen uttryckligen lovade det i valrörelsen.
Den senaste prognosen från Ekonomistyrningsverket, som kom i går, ger syn för sägen. Den visar att utgiftstaket i budgeten för nästa år kommer att överskridas med närmare fem miljarder kronor om inget görs.
Årets utgiftstak klarar regeringen enbart genom att skjuta upp betalningen av medlemsavgiften i EU för december till början av nästa år. Det är ett av många knep i regeringens kreativa bokföring inom budgetpolitiken. För just detta har finansminister Bosse Ringholm slagit sig för bröstet och krävt beröm för att Sverige "är så juste" att man talar om att man tänker betala senare.
Innebär det alla som häftar i skatteskuld till staten kan påräkna statsrådets välvilja, bara de talar om att de tänker betala, senare?
Budgetunderskottet blir i år drygt 49 miljarder kronor, fem miljarder mer än regeringen räknade med i budgetpropositionen i höstas.
@3a Text:Nästa år växer underskottet till 72 miljarder kronor och under de två följande åren förutspås det uppgå till 40 respektive 37 miljarder kronor.
Det riktigt oroväckande är dock att Ekonomistyrningsverket pekar på strukturella problem som talar för att en pessimistisk bedömning bygger på en mer realistisk grund än en optimistisk. Företagen kommer under de närmaste åren att betala in mindre i skatt
än vad man tidigare räknat med. Budgetunderskotten ökar statsskulden och pressar åter upp räntebetalningarna. Med mera.
Regeringen sitter fast i rävsaxen. Trots att nedgången i ekonomin var tydlig redan före valet — och folkpartiet mot den bakgrunden drog tillbaka vallöften — framhärdade regeringen med att strö vallöften omkring sig.
Nu blir det till att sanera statsfinanserna igen. Den som är satt i skuld är inte fri.