I fjol vid den här tiden kom Rädda Barnen med en rapport som visade på ett trendbrott för barnfattigdomen i Sverige. Efter 16 års kontinuerlig minskning var det åter fler barn som levde i familjer som inte hade råd med det nödvändigaste, som bostad, mat, kläder, försäkring och barnomsorg, eller som hade socialbidrag. I årets rapport blev trenden tydligare. Nu lever 248 000 barn under fattiga förhållanden, 13,5 procent av samtliga barn, mot 11,5 procent i fjolårets rapport.
Det är fortfarande långt till 1990-talets siffror, då 20 procent av barnen räknades som fattiga. Och det är inte heller förvånande att trenden bryts just för rapportåren 2008 och 2009, då jobben försvann i spåren efter den globala finanskrisen. Ändå måste de nya siffrorna tas på största allvar. Utbildning och jobb är fortfarande den klart viktigaste faktorn för att bryta fattigdomsmönster. Men åtgärder för att bryta utanförskapet måste kombineras med riktade bidrag som kommer de fattiga barnen till del. Allt annat är ovärdigt ett välfärdssamhälle.
Det finns en annan trend som pågått betydligt längre än två år och det är försämrade inkomster för ensamhushåll med barn. Ensamstående med barn har på 18 år förlorat 3 000 kronor i månaden jämfört med medianhushållet. Utvecklingen har uppmärksammats av regeringen som bland annat satsat på högre bostadsbidrag till ensamstående (2011) och ökat flerbarnstillägg. Underhållsstödet har däremot inte uppmärksammats alls. Det har bara höjts med 100 kronor sedan 1997. Vad som behövs är ett större grepp om situationen för ensamstående med barn, med allt från familjeekonomin till tillgången på förskoleplatser som gör det möjligt att arbeta.
På samma sätt måste integrationen för nyanlända flyktingar förbättras. Barn till utrikes födda är den andra stora gruppen som räknas som fattiga. Ett initiativ som kan förbättra situationen är en reformerad föräldraförsäkring. Möjligheten att få föräldrapenning upp till åtta års ålder hindrar ofta nyanlända mödrar från att komma ut på arbetsmarknaden.
För knappt ett år sedan dubbade den nyvalde S-ordföranden Håkan Juholt sig själv till riddaren som skulle bekämpa barnfattigdomen. Inte en knatte ska lämnas bakom, röt han, och fick med sig tidningar och bloggare i en intensiv kampanj. Av övertonerna att döma trodde nog många att det handlade om en utbredd hungerfattigdom, inte ett trendbrott på grund av finanskrisen. Och när det kom till mer konkreta åtgärder blev det också tyst.
För Socialdemokraterna post Juholt är det åter arbete som gäller, parat med justeringar av bidragsnivåer. I den mån det finns rustningar inblandade är de fyllda av Gustav Fridolin (MP), som ropade på en nationell handlingsplan bara minuter efter att Rädda barnen släppt sin rapport. I sak vill han dock inget annorlunda. Trenden med ökad barnfattigdom måste brytas.