Varför ska just Sverige höra till de länder som slätar över de afrikanska grannländernas svek mot folket i Zimbabwe? Frågan kan verka ovanlig, men måste ställas efter Laila Freivalds besök i Sydafrika i helgen.
De afrikanska länderna vill inte bli mästrade av de forna kolonialmakterna, säger Freivalds. Visst, men kritiken mot Mugabes regim kommer från alla håll, inte bara från länder som haft kolonier i Afrika. Detsamma gäller kritiken mot Sydafrikas passivitet - Sydafrika är Afrikas ledande demokrati men har, trots löften om motsatsen, helt avstått från att sätta press på Mugabe.
Zimbabwes koloniala historia kan aldrig vara ett skäl för att tiga när regimen medvetet svälter sin befolkning och mördar och torterar vem som helst som kan tänkas sympatisera med oppositionen. Så resonerar inte heller afrikanska medborgarrättskämpar - t ex biskop Desmond Tutu som hårt kritiserat både Mugabes regim och den sydafrikanska regeringens passivitet.
Inte heller stämmer det att regimen i Zimbabwe bara vänder sig mot gamla kolonialmakter. Den angriper alla sina kritiker i samma ordalag. Ett av de länder som angripits hårdast är Sverige - som aktivt stödde kampen mot apartheidregimerna i både Sydafrika och Zimbabwe och i många år hört till de mest aktiva biståndsgivarna.
Oppositionsledaren Morgan Tsvangirai har anklagats för att i maskopi med just Sverige (och Norge, som också saknar kolonialt förflutet) planera att mörda Mugabe. Pierre Schori, som skulle ha lett EU:s valobservatörer, utvisades.
På samma sätt har Sverige, Danmark och Nederländerna (också utan kolonial belastning i Afrika) anklagats för att genom radiosändningar - alltså normala ocensurerade nyhetsprogram - försöka underminera Mugabes regim. Upphovet till de upprepade attackerna mot Sverige är sannolikt de tydliga svenska reaktionerna när Mugabe år 2000 utnyttjade invigningen av ett svenskt biståndsprojekt för att utfärda dödshot mot oppositionen.
Synpunkten att länder i Afrika är ovilliga att lyssna på kritik från gamla kolonialmakter saknar all relevans i fallet Zimbabwe. Kritiken mot regimen har inget med kolonialism att göra - den kommer först och främst inifrån, från personer som själva bekämpat kolonialismen. Regimens motattacker riktas däremot utåt och har i hög grad drabbat just Sverige som saknar kolonial belastning. Skäms man på UD för klarspråket år 2000 eller för reaktionen på utvisningen av Schori?
Att Sydafrikas regering inte vill bidra till att öka trycket mot Mugabe är tragiskt. Men vad har Sverige, med sin historia av solidaritet med frihetskraven i södra Afrika, för anledning att släta över en ohållbar linje på det sätt som Freivalds gör?