Fel arbetslösthetskamp!
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Ams-chefen Anders L Johansson (s) var ute redan för någon vecka sedan och krävde två extra miljarder för att kunna pressa ner arbetslösheten. Arbetarrörelsen samlad, alltså.
LO-ordföranden ägnade en lång debattartikel i Dagens Nyheter åt att berätta vilka åtgärder hon tyckte kunde vara lämpliga. I den digra listan märktes kritik mot Riksbanken, kritik mot utgiftstaket, önskan om mer resurser till "arbetsmarknadspolitiska åtgärder" och förstärkning av "arbetsmarknadspolitiken" i sin helhet och arbetsrätten i synnerhet samt bättre samordning av kommunala och statliga resurser.
Inte med ett enda ord berördes företagarna. Inte med ett enda ord nämndes det faktum att jobb inte skapas ur tomma intet, utan är resultatet av att enskilda entreprenörer förverkligar idéer och startar företag. Inte med ett enda ord framhöll LO-ordföranden att ingen blir anställd om ingen vill eller kan anställa.
Hon är inte ensam. Metalls ordförande Göran Johnsson tar upp kampen mot arbetslösheten genom att kritisera Ams. Visserligen har han helt rätt i att det är vansinne att arbetsförmedlingarna ska ägna tid och pengar — mycket pengar — åt att få folk att ta friårsledigt.
Men inte heller han, som företräder medlemmar som faktiskt är anställda i privat sektor, verkar förstå att det är där jobben måste skapas. Om de nuvarande företagen flyttar utomlands är inte lösningen att ropa på Ams utan att stimulera framväxten av nya företag.
Regeringen kör på i samma spår. Göran Persson gottar sig åt att tillväxtkurvan för tillfället pekar uppåt och finansminister Pär Nuder skryter att Sverige har "lägre arbetslöshet och högre sysselsättning än genomsnittet i EU". Men sekunden senare låter det annorlunda för då har visst ministrarna insett att ungefär var fjärde svensk i arbetsför ålder av olika orsaker inte går till jobbet en vanlig dag.
Genast utlovas "krafttag". Att "pressa ner arbetslösheten" är regeringens "viktigaste fråga" och kommer att "genomsyra hela budgetarbetet". Räkna alltså med miljardregn i form av mer pengar till Ams — som redan har en budget på 60 miljarder kronor — mer stöd till "utsatta regioner" och uppmaningar till kommunerna att nyanställa.
Detta trots att facit för denna traditionella socialdemokratiska politik är uselt. Ams redovisade nyligen vad staten får för sina 60 000 000 000 kronor.
Den öppna arbetslösheten ligger på ca 5,5 procent, vilket innebär att 11 000 färre är arbetslösa jämfört med förra året. Samtidigt är antalet människor i åtgärder 41 000 fler. Summa summarum innebär det att 30 000 människor inte längre har ett "riktigt" jobb att gå till — men statistiken ser förstås bättre ut.
Från år 1970 till 2004 ökade Sveriges folkmängd med ungefär en miljon människor, från åtta till nio miljoner. Men antalet sysselsatta ökade bara med 350 000, dvs en tredjedel. Och antalet anställda i privat sektor har inte ökat med en enda person på 35 år!
Lösningen är att ägna politisk kraft åt det företagssamma och skapande Sverige. Vårt land har i dag den lägsta aktiviteten bland entreprenörer i Europa och något nytt storföretag har inte växt fram på snart ett halvsekel.
Det är hög tid för Sveriges politiker att sluta bekämpa arbetslösheten och i stället befrämja företagsamheten. Det är där jobben skapas.