Fel att kvotera
LEDARE.Det i sig vällovliga syftet att öka mångfalden får inte leda till att studenter diskrimineras på grund av sin bakgrund. Frågan som diskuterades i UNT för drygt ett år sedan aktualiserades i veckan av Gunnar Strömmer.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
föräldrar är födda utomlands. Strömmer driver frågan såsom ombud för två sökande som inte antogs, trots att de hade bättre betyg än samtliga som togs in på den särskilda kvoten.
En grundläggande rättviseprincip i vårt samhälle säger att den bäst kvalificerade ska få en tjänst eller en studieplats oavsett kön, hudfärg, tro eller något annat ovidkommande. När Uppsala universitet låter studenter med viss etnisk bakgrund gå
före andra ägnar man sig uppenbart åt diskriminering, något man inte heller förnekar. Universitetet hävdar att värdet av etnisk mångfald är så angeläget att det motiverar diskriminering av enskilda studenter.
En del hävdar att så kallad positiv särbehandling kan godtas bara den syftar till att hjälpa grupper som har en svag position i samhället. Den skulle då bara vara ett sätt att väga upp den diskriminering som dessa grupper utsätts för.
Detta resonemang är förrädiskt eftersom det blandar samman en medveten
diskriminering av individer med statistiska fakta som visar att vissa grupper är underrepresenterade på samhällets toppositioner. Bristen på mångfald inom ledande samhällskikt är i sig ett problem. I de fall den bristande mångfalden beror på att individer diskrimineras ska detta självfallet bekämpas.
Det finns ett värde i att juristkåren och andra professioner består av människor med olika bakgrund och erfarenheter. Detta värde motiverar dock inte att den grundläggande rättsprincipen om likabehandling sätts ur spel.
Det finns andra metoder att öka mångfalden. Man kan aktivt försöka rekrytera studenter från invandrartäta områden, både på skolor och arbetsplatser. Ett bra sätt att minska den sociala bakgrundens betydelse är att ha en väl fungerande grund- och gymnasieskola som premierar kunskap.
Det är vanskligt att rikta insatser mot hela grupper som man stämplar som svaga. Varför ska en person med två norska föräldrar ges fördelar medan den som vuxit upp i ett alkolisthem blir utan? Vad motiverar att man klumpar ihop en iransk akademiker och en polsk snickare i samma grupp? Särbehandling av mer eller mindre godtyckligt utvalda grupper kommer alltid att upplevas som orättvisa och skapa onödiga motsättningar.
Varför inte hålla fast vid den enkla och raka maximen att den som anstränger sig och pluggar eller jobbar hårt bör premieras för det, oavset kön, tro eller etnicitet? När belöningar och positioner fördelas efter förtjänst så försöker människor att göra sitt bästa. Staten bör garantera rättvisa spelregler så att den som vill förändra sitt liv ges möjlighet att göra det.
Det är en naturlig konsekvens av en människosyn som utgår från den enskilda människans förmåga att forma sin egen
framtid oavsett grupptillhörighet. Låt oss slå vakt om denna viktiga princip.