Feltänkt om företagare
De digitala ettorna och nollorna hade knappt hunnit ristas in i Pär Nuders budget-CD förrän regeringen tvingades skjuta upp ett av alla digra löften. Som av en händelse handlade det om ett av de ytterst få förslagen som riktades till den privata sektorn, närmare bestämt småföretagarna.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Undantaget är det förslag som går ut på att enmansföretagare tillfälligt ska få sänkt arbetsgivaravgift om de anställer någon i firman. Nutek har nämligen räknat ut att det finns ca 110 000 personer i Sverige som arbetar heltid i egen firma.
Ungefär hälften av dem kan tänka sig att anställa en person.
Simsalabim, med lite sänkt arbetsgivaravgift kan vi trolla fram tiotusentals nya jobb, hoppas Pär Nuder på finansdepartementet. Men så plötsligt upptäcker han ett problem. Det beslutas därför snabbt att reformen måste skjutas upp från kommande årsskifte till stora skämtardagen, 1 april.
Vilket problem är det då som uppmärksammas? Kanske det orimliga i att kräva att enmansföretagarna åtar sig att långsiktigt anställa en person samtidigt som sänkningen av arbetsgivaravgiften bara är tillfällig. Visst, företagaren sparar pengar första året, men vad händer därefter? Inte kan väl finansministern uppmana landets företagare att se så kortsiktigt på sin verksamhet?
Kanske är det orimligheten att sätta all tilltro till just soloföretagarna som får finansministern att tänka efter? Det vore trots allt mycket rimligare att anta att den företagare som redan har tagit det stora steget att anställa någon kan tänka sig att ta det inte fullt lika stora steget att anställa en till. Om nu sänkningen alls ska riktas till en viss grupp företagare, varför inte inkludera de småföretagare som redan har ett fåtal anställda? Och om man har konstaterat att en sänkning av skatten på arbete — vilket är vad arbetsgivaravgiften är — skulle leda till fler jobb, varför inte slå till med en generell sänkning för alla företagare?
Nej, det är naturligtvis inte något av dessa problem som upptar hjärnorna på finansdepartementet. I stället handlar det om att man är rädd att företagarna fuskar. Förslaget är nämligen utformat så att många företagare skulle tjäna på att säga upp sina nuvarande anställda för att sedan dagen efter återanställa dem.
Att regeringens främsta oro inför en reform riktad till företagare är att de ska fuska säger en hel del om deras syn på de människor som ger upp den trygghet en anställning medför för att förverkliga en egen idé. Som om inte det var nog visar förslaget om sänkt skatt för soloföretagare att regeringen inte tagit reda på vad företagarna själva upplever som hinder för att de ska anställa. Då kommer inte arbetsgivaravgifterna högst på listan (även om de spelar roll) utan punkter som kostnader vid anställdas sjukfrånvaro, svårigheter att säga upp anställda samt svårigheter att överblicka alla regler som gäller som arbetsgivare.
Var man kan läsa detta? I en rapport från Nutek. Samma rapport som konstaterade att många soloföretagare skulle kunna tänka sig att anställa.
De väntar bara på rätt förutsättningar.