Fest för gymnasieelever?
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Ett är säkert: svenska gymnasieelever väljer att bli festfixare. I alla fall de som har "förmånen" att bli utbildade vid Uddevalla gymnasium. Kursen är värd lika mycket som ämnet Naturkunskap A och syftar till att "lära Dig att planera och genomföra en fest som Du kan fixa hemma".
De Uddevallaelever som går denna kurs är smarta. Väldigt smarta. De vet precis hur man gör för att minimera sin arbetsinsats och maximera sina resultat. De resonerar på samma sätt som varje framgångsrik företagare: Hur kan
vi producera en vara eller tjänst så billigt och effektivt som möjligt och samtidigt nå högsta möjliga resultat?
Ändå är det lätt att inse att ett samhälle som utbildar sina barn och ungdomar till att bli festfixare i stället för att lära dem språk eller kunskap om naturen inte har framtiden för sig. Svensk skola måste helt enkelt bli bättre på sin huvuduppgift: att förmedla kunskap till eleverna. Då måste man också erkänna att vissa kunskaper är mer värda än andra. Att kunna tala franska flytande är bättre än att kunna sno ihop en smaskig kaka till en fest. Den som tycker annorlunda hänvisas till ett studiebesök på arbetsmarknaden.
Ingenting av det som har framkommit av vare sig den statliga utredning som sett över gymnasieskolan eller regeringens planerade gymnasieproposition tyder dock på att en nödvändig kursförändring är på gång. De vassaste förslagen till förändring kommer i stället från folkpartiet.
Partiet pekar ut två huvudorsaker till varför det gått snett på gymnasiet. Självkritiskt menar folkpartiet att det var fel att i och med förra gymnasiereformen låta eleverna välja en så stor andel av ämnena fritt. Därför vill man minska dessa val och framför allt satsa mer på språk, naturvetenskap, historia och idrott. Utöver det ligger skulden hos de socialdemokratiska ministrar — Tham, Johansson och Östros — som gång efter annan har sänkt behörighetskraven till högskolan.
Folkpartiets analys är rätt, men åtgärderna delvis fel. Problemet är inte att eleverna får välja fritt utan att antagningsreglerna till högskolan inte belönar den extra ansträngning som det innebär att exempelvis läsa ett extra språk. Dessa antagningsregler bör ändras.
Samtidigt känns det onödigt fyrkantigt att som folkpartiet kräva extra kunskaper i främmande språk — utöver engelska — för tillträde till alla teoretiska högskoleutbildningar. I så fall riskerar det nya förslaget att bli lika stelt som det gamla — om än på en högre kunskapsnivå.
Elever är olika och bör ha möjlighet att välja olika studievägar. Drivkrafterna för att vilja lära sig även "svåra" ämnen som språk måste dock bli större. Folkpartiets förslag är oändligt mycket bättre än regeringens, men partiet faller ändå till viss del för samma frestelse som socialdemokraterna att vilja styra ända ner på detaljnivå. Av ett liberalt parti förväntar man sig mer.