Fi är inget för liberaler

Patriarkatet skall störtas i grus och aska. Världens, inte bara Sveriges, kvinnor skall "lyftas" — enligt auktoritativt besked från ­Gudrun Schyman, nyvald talesperson och i praktiken rimligen partiledare för Feministiskt initiativ (fi).

Uppsala2005-09-12 00:00
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Därom kunde deltagarna i helgens årsmöte i Örebro med det nya partiet enas tämligen lätt. Vad som återstår att klarlägga är en del petitesser av det slag som journalister älskar att tjata om — och som nog dessvärre också brukar intressera väljarna.
Det gäller till exempel vilken ekonomisk politik som Fi förordar. Beskedet att dålig tillväxt i ekonomin inte får sätta gränser för utbyggnaden av jämställdheten låg väl i luften — men känns ändå, ärligt talat, inte helt uttömmande.
Vilken skattepolitik vill Fi se? Vad har man till exempel för inställning till möjligheten att göra skatteavdrag för hushållsnära tjänster?

Det skall i rättvisans namn medges att det finns en del ledtrådar till Fis ekonomiska politik i några av de beslut som fattades på årsmötet.
Sex timmars arbetsdag med bibehållen lön är ett krav — mycket långtgående och med en mycket tydlig hemortsrätt långt vänsterut på den politiska skalan. Det är sådana tankar som vänster- och miljöpartister sitter och pillar med på lediga stunder — medan verklighetsanknutna socialdemokrater brukar blekna under solbrännan.
Även annat pekar i samma riktning. Värnplikten skall ersättas med samhällstjänst, förskola och fritids skall vara gratis — och börsnoterade styrelser skall vara könskvoterade.
Från liberala utgångspunkter finns tills vidare inte särskilt mycket matnyttigt i Fis riktlinjer. Avskaffande av landstingen som huvudmän för vården och satsning på utbyggd kollektivtrafik är vettiga krav, som dock knappast väger upp den i övrigt gans­ka massiva vänsteragendan.

Och det för över till nästa fråga, som kommer att förfölja Fi till dess att partiet behagar formulera ett begripligt svar: Vilket regeringsalternativ stöder partiet? Socialdemokraterna eller de borgerliga?
Gudrun Schyman må ironisera över denna fråga tills hon blir blå i ansiktet, det gör den inte mindre relevant.
Och det tråkiga för Fi är att det inte bara är journalister som ställer den. Problemet är att väljarna också kommer att bli allt mer intresserade ju närmare valet vi kommer. Om partiet inte förmår att formulera ett klart och tydligt svar i god tid före valet kommer utsikterna att ta sig in i riksdagen att påverkas negativt, milt uttryckt. De flesta väljare brukar inte vara särskilt roade av att köpa grisen i säcken.

Det är nog också så att en del av de interiörer som avslöjats på senare tid tyder på att Fis attraktionskraft på större väljarmassor kommer att bli av det mer begränsade slaget.
Oändliga debatter om ordnings- och organisationsfrågor hör till bilden, liksom en del rent bisarra inslag. De inom Fi som befarar att partiet håller på att fastna i en extrem variant av feminism har förmodligen rätt. Lesbiska professorer i feministisk teori är trots allt en rätt begränsad målgrupp för ett politiskt parti.
Läs mer om