Fiaskot i EU
LEDARE. Mötet i helgen i Bryssel om EU:s nya författning slutade med fiasko. Det blev ingen överenskommelse. Därför blir det ingenting av med den förenkling och effektivisering av EU:s arbete som var målet för konventets förslag. Frågan är nu om, och i så fall när, arbetet kan återupptas.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Polen utpekas allmänt som busen. Det var landet som från början gjorde klart att man vägrade att acceptera konventets förslag. "Nice eller döden", ljöd ropet. Polen krävde alltså att EU skulle hålla fast vid Nicefördragets komplicerade röstregler som ger just Polen och Spanien betydligt fler röster än konventets förslag.
Alla länder utom Polen kunde tänka sig en kompromiss, tydligen också Spanien till slut. Men Polen lade in sitt veto. Det är också fråga om en motsättning mellan dem som betalar, alltså främst Tyskland men även Sverige, och dem som räknar med stora bidrag, som Polen och Spanien.
Frankrikes president Jacques Chirac utpekas också som skyldig. Det var han som gjorde klart att det inte var någon idé att fortsätta att förhandla. Frankrike och Tyskland hade redan berett marken för ett fiasko genom att öppet vägra att rätta sig efter stabilitetspaktens regler om underskott i budgeten.
Kanske hade en kompromiss kunnat hamras fram om förhandlingarna hade fått fortsätta några månader till. Det är uppenbart att Italiens Silvio Berlusconi personligen saknade den fingertoppskänsla som krävs för att föra känsliga förhandlingar i hamn.
Men viktigast av allt är nog den allmänt griniga nationella egoism som har ersatt den forna ideologiska uppslutningen kring Europatanken. Unionen håller på att bli en alltmer mellanstatlig organisation på samarbetets bekostnad. De personer som nu sitter i ledningen i de europeiska länderna känner inte alls lika starkt för ett enat Europa som tidigare statsmän. Polen, som lidit så länge under Sovjets diktatur, har svårt att kompromissa och njuter uppenbarligen av sin makt att säga nej och stoppa hela EU.
Detta bådar illa för EU:s framtid. Både Tyskland och Frankrike förefaller att ha tröttnat på ett stor-EU med 25—30 medlemmar. De vill gå före och skapa en pionjärklubb, kanske bestående av EU:s ursprungliga sex medlemmar, alltså Tyskland, Frankrike, Italien och Beneluxländerna.
Det skulle enligt den tyske kanslern Gerhard Schröder bli fråga om ett A- och ett B-lag. Att Sverige skulle hamna i B-laget är uppenbart. Egentligen kanske detta skulle passa de EU-kritiska stämningarna i vårt land ganska bra. Också den allmänna
opinionen i andra EU-länder har blivit alltmer negativ i takt med att EU:s fördelar blivit vardagsmat medan nackdelarna framstått tydligare.
Eller också går det trots allt att få liv i konventets förslag igen nästa år. Eller om något eller ett par år, då flera länder i Europa leds av andra personer, då det finns ett nytt EU-parlament och en ny och förhoppningsvis mer dynamisk EU-kommission, kanske man börjar om på ny kula. Förutsättningen är då att opinionen i Europas länder till slut inser vilken avgörande betydelse ett effektivt och drivande EU har för oss alla.