Fiender att hata och vänner att lita på
Detta är en ledarkrönika. UNT:s ledarsida är liberal.
Dessa kriminella dåd väcker många tankar. För att få en helhetsbild av vad som driver islamistiska grupper i Europa och hur vi kan bekämpa dem, räcker det inte att se terrorn endast som en konsekvens av kriget i Irak och situationen i Palestina. Vi bör också titta på islamisternas ideologi och hur ungdomar i Europa med muslimsk bakgrund dras till dessa grupper.
Radikala islamistiska organisationer har en enkel världsbild. Utgångspunkten är att kapitalismen och socialismen har misslyckats och att islam är lösningen till alla världens problem. Världen delas i två läger; de goda och onda. De goda är muslimerna. De onda är alla andra. Men islamisterna delar även muslimerna i "riktiga" muslimer och "falska". Enligt islamisterna är flertalet muslimer "falska" muslimer. Anledningen är att en stor del av världens muslimer nöjer sig med att be, fasta under Ramadan och om möjligt göra pilgrimsfärden. Islamister menar att "riktiga" muslimer inte bara ser islam som en tro. Hela människans tillvaro, vad hon säger, tänker och gör ska genomsyras och styras av islams lagar. Denna princip gäller för alla människor i världen och i alla tider. En riktig muslim ser Allah som sin ende Gud, Muhammed som sin politiska ledare och inte enbart som en profet, Koranen som statens konstitution och inte enbart Guds ord, heligt krig mot alla otrogna människor, inklusive falska muslimer, och alla stater vars lagar och konstitution är sekulära som sin plikt och en riktig muslim ser martyrskapet, att dö i kampen för Gud, som sin största önskan.
Ironisk nog utnyttjar många islamistiska grupper de politiska och religiösa friheter det sekulära och liberala Europa erbjuder för att uppmana muslimska ungdomar till kamp mot sekulära idéer, revolt mot sina föräldrar, släkt och vänner som anses vara "falska" muslimer, hets mot folkgrupper och homosexuella och organisering av hemliga celler som i sin tur planerar och stödjer våldsamma aktioner i Europa och i Mellanöstern. Moskéer och ungdomsföreningar har utnyttjats i detta syfte och under senare år har internet varit det forum där extremister sprider sitt budskap och ungdomar lär sig skapa bomber.
Ingenstans har detta scenario varit så tydligt som i London. Ett känt exempel är Abu Hamza al-Masri, en islamistisk predikant i moskén i Finsbury Park i norra London som under lång tid uppviglade till mord och rashets innan han dömdes till sju års fängelse år 2006.
Ungdomar i Europa med muslimsk bakgrund som känner utanförskap, lever i segregerade miljöer och upplever en identitetskonflikt mellan sin muslimska bakgrund och Europeiska miljö och därmed oro och förvirring i sin tillvaro, löper störst risk för att rekryteras till dessa organisationer. Vad islamistiska organisationer erbjuder ungdomarna är en "ny" identitet och livsstil. De ger ungdomarna en ideologi som "har svar" på alla världens frågor. De ger ungdomarna "av Gud utfärdade" lagar och disciplin som styr deras liv, tankarna och handlingar i minsta detalj. De ger de av samhället avskärmade ungdomarna en gemenskap som baseras på uppdelningen av människor i "vi" och "de", fiender att hata och vänner att lita på. Känslan av underlägsenhet som vissa ungdomar med muslimsk bakgrund kan känna i Europa raderas av radikala islamistiska grupper som lär ut att islam är mer överlägsen kristendomen och judendomen och att "riktiga" muslimer är överlägsna alla andra människor.
Om vi vill bekämpa extremistisk islam bör vi därför erkänna att det inte finns enbart en förklaring till terrorismen. Vi bör också ha i åtanken att i Europa lever miljoner muslimer som förkastar extremistiska grupper och föräldrar som bedriver dagligen en kamp mot terrorismen genom att försöka hindra sina barn att dras till dessa organisationer.
Vi har något att lära av dem.