Grundtanken är att tjänsteföretag skall kunna arbeta inom hela EU - på de villkor som gäller i deras hemländer. Om en polsk byggnadsfirma får i uppdrag att bygga ett bostadsområde i Sverige får den arbeta enligt de löner och övriga arbetsvillkor som gäller i Polen.
Detta har, inte överraskande, fått den svenska vänstern i vid mening att gå i taket. Det talas om lönedumpning och utsugning och morras om att utländska företag som inte arbetar enligt svenska kollektivavtal och arbetsmiljöbestämmelser på det ena eller andra sättet måste hindras från att arbeta i Sverige.
Vilka vinner på det? Ja, inte är det de utländska arbetarna, som i så fall hindras från att arbeta i Sverige. De får det inte bättre för att Sverige stänger sina gränser för dem.
Vilka förlorar på slik protektionism? De utländska arbetarna, självklart. Men också de svenska konsumenterna. De får inte del av den prispress och den ökade valfrihet som den ökade konkurrensen medför.
Poängen med frihandel och arbetsdelning, som innebär att varorna produceras där det är billigast, är att alla vinner på det. Importlandet får billigare varor, exportlandet får ökad tillväxt och fler jobb. Dessutom utnyttjas resurserna mest ändamålsenligt.
Men för den som vill att allt skall vara "gammalt och fornt" och att så lite som möjligt skall förändras är det naturligtvis störande med den ständigt pågående omvandlingen av ekonomin. Det medför självfallet påfrestningar när branscher slås ut i konkurrensen och företag flyttar eller måste läggas ner.
Men vilket är alternativet? Att försöka avskärma sig från världsekonomins förändringar leder med säkerhet till tillbakagång, utarmning och förlorad välfärd.
Det är ett faktum att många länder i denna värld inte har svenska förhållanden på arbetsmarknaden. Det är låga löner, många arbetstimmar, och ofta en arbetsmiljö som inte är särskilt lysande.
Lösningen på det problemet är inte att rika länder, med hycklad omsorg om de fattigas arbetsvillkor som förevändning, stänger ute dem från sina marknader. Det mest solidariska är faktiskt, hör och häpna, att låta dessa länder få tillträde till våra marknader på sina egna villkor.
Då får fler arbete, tillväxten och så småningom välståndet ökar. Med tiden uppstår också efterfrågan på annat än livets nödtorft i dessa länder - och då blir de på allvar marknader även för oss. Frihandel alstrar välstånd, protektionism föder stagnation.
Frihandeln spelade en nyckelroll när Sverige på 100 år växte från att vara ett av världens fattigaste länder till att bli ett av de rikaste. Varför skulle det vara annorlunda nu?