Att inte alla okritiskt stämde in i utbildningsminister Jan Björklunds (FP) jubelsång efter tisdagens besked om en ny satsning på biomedicinsk forskning i form av ett nationellt forskningsinstitut med center i Uppsala och Stockholm, det så kallade SciLifeLab, var därmed väntat. Nästan lika väntat var att den huvudsakliga kritiken tycktes komma från Lund.
Därmed inte sagt att kritiken kan avfärdas lika reflexmässigt som den åtminstone delvis kan tyckas ha uppkommit. För det finns onekligen en del frågetecken kring projektet.
I en kommentar till SR påpekar exempelvis Mats Benner, professor i forskningspolitik i Lund, att tisdagens besked innebär ytterligare politisk styrning av den här typen av forskning till Uppsala och Stockholm. Det kan i sin tur innebära att andra forskningsmiljöer i landet riskerar att förtvina eller hamna i skuggan.
Det är inte alltid politiker som är bäst skickade att besluta om vilken forskning det är som bör prioriteras utifrån möjligheten att nå framgång. I detta fall går det dessutom inte att komma ifrån misstanken att satsningen åtminstone delvis kan ses som en kompensation för beslutet att lägga ned Astra Zenecas forskning i Södertälje. Det förnekas visserligen både av företagets representanter och av Jan Björklund. Men med tanke på tidpunkten för satsningen och att Astra går in med egna pengar för att stödja forskningen kommer inte misstanken att försvinna i första taget.
Ett annat frågetecken är hur det, som presenterats som den största enskilda satsningen på svensk biomedicinsk forskning någonsin, kommer att finansieras? Planen är att SciLifeLab om några år ska omsätta cirka en miljard kronor per år. Astra Zeneca går tillsammans med Knut och Alice Wallenbergs stiftelse visserligen in som delfinansiärer, men tanken är att huvuddelen av verksamheten ska vara skattefinansierad. Problemet är bara det ännu inte finns några avsatta medel i statsbudgeten. Ingen kan således med säkerhet slå fast hur mycket pengar SciLifeLab kommer att ha till sitt förfogande. Jan Björklund vill återkomma till frågan efter regeringens budgetförhandlingar. Med andra ord finns det en risk att man inom SciLifeLab inte helt kommer att kunna leva upp till de höga ambitionerna. Jan Björklund lär inte vara den enda ministern som äskar pengar för nödvändiga ändamål.
Nationella forskningsinstitut som SciLifeLab, med potential att locka internationella talanger behövs i ett samhälle som det svenska, vilket blir allt mer beroende av kunskap. Satsningen är därmed i sig inte bara viktig utifrån ett forskningsmässigt perspektiv. Det är även en angelägen näringspolitisk satsning. Just därför är det viktigt att säkra att det redan från början finns tillräckliga resurser för att säkra den forskningsmässiga kvaliteten.