Efter flera veckors ordkrig, och med tolv timmar kvar till storkonflikt, kom parterna Svensk Handel och Handelsanställdas förbund plötsligt överens och skrev på ett ettårsavtal. Medlarna förtjänar respekt för konstruktionen som innebär att lönerna ökar mer för den anställde (jämfört med industrins riktmärke 2,6 procent) samtidigt som lönekostnaderna hålls tillbaka för arbetsgivaren. Mest nöjd av alla var kanske ändå Folkpartiledaren Jan Björklund.
Visserligen talade han, i sitt utspel för en månad sedan, om mer generellt sänkta ungdomslöner upp till 23 års ålder. Men principen var att det var arbetsmarknadens parter som skulle gå före och teckna avtal, och det är vad som nu har skett i handeln. Ingångslönerna får nämligen bara 80 procent av den generella lönehöjningen i år. Dessutom är parterna överens om en yrkespraktik för anställda under 20 år, med 75 procent i lön.
Lägre ingångslöner löser inte på något vis hela ungdomsarbetslösheten, men är en viktig signal till resten av arbetsmarknaden. Den erfarna butikssäljaren, oftast en kvinna, närmar sig nu de mansdominerade yrkena i lön, även i kronor räknat. Samtidigt ökar avståndet till den nyanställda 19-åringen, som det nu blir billigare för företaget att anställa. Det är svårt att se vilka som skulle ha invändningar mot den utvecklingen.
Närmast i tur att kunna efterlikna handelsavtalet är hotell och restaurangbranschen. Kraven från facket är desamma som i handeln, motståndet från arbetsgivarna likaså. Dessutom har branschen en liknande åldersstruktur och personalomsättning som i handeln. Yrkespraktik och tillbakahållna ingångslöner passar därmed som hand i handske även här.
Och varför skulle inte Kommunal, det största LO-förbundet med fler låglöne- och kvinnodominerade yrken än något annat, kunna ta till sig handelsmodellen? Barnskötare, vårdbiträden, städare och måltidspersonal har lägre löner än i handeln och betydligt svårare att få gehör för sina krav genom att hota med konflikt.
Jan Björklund framstod som isolerad när han kom med sitt utspel om ungdomslöner, men snart kan han ha hela LO-samordningen med sig. I så fall är det statsminister Fredrik Reinfeldt som får förklara varför man nu har agerat fel inom handeln. Enligt Reinfeldt är det ingen som efterfrågar lägre lön, och det är på ett sätt sant. Men det finns många som tycker att det är rimligt att premiera erfarenhet – och att det är orimligt att det bara skiljer ett par tusen kronor mellan den som tjänar mest och minst på en större arbetsplats.
Det är ännu för tidigt att säga om det skett ett paradigmskifte inom LO. Traditionellt har man hållit fast vid att det är viktigt att hålla uppe ingångslönerna, att dessa sedan fortplantar sig och ger hyfsade slutlöner. Men kanske ser man nu ett krympande utrymme för höjda löner i osäkra tider, och en alltmer sammanpressad lönestruktur för en rad av yrken. Kanske börjar man också att se till dem som ännu inte har ett jobb, och inte bara till de egna medlemmarna? Det vore i så fall på tiden.