Under de närmaste decennierna kommer antalet äldre att öka i västvärlden. I takt med den växande välfärden kommer fler och fler äldre att uppnå hög ålder. Många kommer sannolikt att vara förhållandevis friska och få behov av omsorg först långt efter 80-årsåldern.
För Sveriges och för Uppsalas del kommer detta vård- och omsorgsbehov att - precis som hittills - utföras till största delen av de anhöriga. Det blir i första hand de lika åldriga makarna eller makorna som får se till att en skröplig anhörig får mat, kläder och omvårdnad. I andra hand är det barn, fortfarande mest döttrar och svärdöttrar, som tar över omvårdnaden och först i tredje hand är det kommunen som träder in. I dag beräknas kommunen ansvara för ungefär 15 procent av äldreomsorgen.
I det äldrepolitiska program som Uppsala kommunfullmäktige antog förra måndagen slås fast att den andelen troligen måste minska. När 40-talistgenerationen kommer upp i den åldern att de behöver vård och omsorg kommer antalet behövande att vara så stort att kommunen inte kommer att ha möjlighet att tillgodose hela behovet. Egenansvaret måste öka ännu mer, heter det i övervägandena kring åldrandet och omsorgsbehovet.
I kommunfullmäktige utspann sig en intressant debatt om ansvaret för de äldre där flera talare såg problemen torna upp sig, problem som oftast stavas jämställdhet. Är det meningen att morgondagens yrkesaktiva kvinnor i ännu större utsträckning än hittills ska ansvara för sina gamla föräldrar, undrade flera talare medan andra, med rötter i andra kulturer, förklarade att det var självklart att man tog hand om sina gamla föräldrar.
Meningsbrytningarna visar på det mångkulturella Uppsala men också på att det kommer att behövas en rik flora av lösningar för de äldres vårdbehov. Morgondagens medelålders kvinnor kommer sannolikt att i likhet med männen ha full arbetstid minst upp till ordinarie pensionsålder. Att räkna med att en 62-årig förskollärare eller företagare normalt också ska hinna ansvara för en vårdbehövande åldrig förälder är omöjligt. Däremot måste det finnas möjligheter för dem som väljer att ta hand om sina gamla anhöriga att kunna göra det - och det med stöd av kommunen när så är nödvändigt.
Äldrevården fram till planeringsperiodens slut 2030 kommer enligt beslutet att vila på egenansvar med stöd från kommunen. Här finns möjligheter för den ideella sektorn att blomstra. Kooperativ och kollektiv med äldre som i olika former sluter sig samman för ömsesidig trivsel och omsorg borde kunna bli en utväg.
Det så kallade egenansvaret förutsätter också att äldre människor planerar för sin ålderdom, framgår det av planen. Det betyder att i god tid se till att boendet inte förutsätter hundraprocentig rörlighet. Eller i klartext att äldre människor bosätter sig i lättskötta lägenheter som befinner sig i markplanet eller är försedda med hiss.
Men det är en chimär att tro att detta är tillräckligt. Även om kommunen försöker få de äldre att planera mer för sin ålderdom kommer vård- och omsorgsbehovet att öka dramatiskt under planeringsperioden. Egen- och anhörigvården kommer att räcka till den största biten men behovet av kommunala insatser kommer att bli avsevärt mycket större än i dag. För den utvecklingen krävs avsevärt av flexibilitet och kreativt tänkande från såväl politiker som administratörer, inte önsketänkande.